Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1855, sida 2

sidenterna i båda thingen älades att afsluta förhandlingarne så att thingens medlemmar kunde samlas för att erhålla del af kungens budskap om riksdagens slut. På eftermiddagen omkr. kl. 2 infann sig premieroch inrikesministern, beledsagad af sina kolleger i folkthingets sal, der begge thingen afvaktade deras ankomst, och förklarade riksdagen för slutad, sedan han uppläst ett kungligt budskap, som bemyndigade honom dertill. Riksdagsmännen svarade med ett Ålefve kungen! och nio gånger hurra. Ministrarne blandade sig derpå ibland riksdagsmännen, som ännu en stund stannade i salen för att taga afsked med hvarandra. Dagen tillförne eller i söndags hade kungen inbjudit samtliga riksdagsmännen till middag i Christiansborgs riddarsal. Landsthingets president, etatsrådet Bruun, utbragte kungens skål, i det han uttryckte folkets glädje deröfver att kungen åter blifvit frisk och dess tacksamhet för det han kommit dess önskningar till mötes. Det enthusiastiska Ålefve kungen! hvarmed denna skål emottogs af samtlige närvarande, förmådde kungen i trots af sin läkares förbud att taga till ordet. Han uttalade sin glädje öfver att hafva sett riksdagen gå hand i hand med honom och hans regering, och tackade den för allt hvad den till hans och landets bästa uträttat. Till slut utbragte H. M. ett lefve riksdagen! Kungens ord besvarades med ett många gånger förnyadt llelve kungen! -Dagbladet yttrar med anledning af riksmötets slut: Det är sannt, att vår ställning i det hela är låagt ifrån tillfredsställande, att under förflutna tiden till och med efter den 12 Dec. skett mycket, som man kunde önska annorlunda, och hvars konsequenser vi skola komma att erfara, att mycket ännu återstår, innan vi ännu nå målet, en statsorganisation, som tillstädjer en fredlig och frisinnad utveckling och att nya ansträngningar erfordras af oss — men det är lika sannt, att vi kunna bygga ett icke ringa hopp för framtiden på det glädjande faktum, att riksförsamlingen åtskiljes under en så stor enighet emellan konung, minister och solkrepresentation, som knappast någonsin tillförene. Denna enighet har just igenom alla de små oenigheterna visat sig i hela mötet, den visade sig, då kungen sista gången war tillsammans med riksdagsmännen, den visade sig ännu i riksdagens sista möte, och den har fått sin officiella prägel genom det erkännande som kungen låtit blifva riksdagen till del i dess representanter, de tvenne presidenterna. Låtom oss hoppas, att enigheten bevaras till det sista och icke svigtar, när den afgörande vändpunkten inträder. Under d. 22 Mars har utkommit en på ganska liberala grunder fotad lag om Sogneforstanderskabernas (socknenämndernas) och amtsrådens (länsnämndernas) sammansättning och val. TYSKLAND. En engelsk korrespondent lemnar följande skildring af ställningen i de tyska staterna af andra och tredje rangen: Bayern har sin egen rol att spela och vill derför hvarken sluta sig till Österrike eller understödja Preussen. Sachsen spelar den ömkligaste rol, som man kan föreställa sig; ty dess premierster, en baron v. Beust, kunde, om han stode i rysk tjenst, knappast tala och handla annorlunda, än han för ögonblicket gör. Wärtemberg, Baden och Hessen-Darmstadt, hvilkas kontingenter bilda 8:de armåkorpsen, hafva valt prinsen af Wiärtemberg till sin anförare. Denne prins är en man med sjelfständig karakter, den han äfven visade för ett par år sedan då man föreslog honom en rysk storfurstinna till gemål. Jag vill vara herre i mitt hus och har derför ingen lust att följa hertigens af Leuchtenberg exempel. Hans syster är enka efter den aslidne storfurst Michael, och ryska storsurstinnan Olga är gilt med hans brorson, kronprinsen af Wärtemberg, men oaktadt dessa intima slagtskapssörhållanden hyser han inga sympathier för Ryssland. De tyska staterna, hvilkas kontingenter utgöra den 10:de eller s. k. reservkorpsen i förbundsarmå6en, hafva likaledes fått en öfveranförare i hertig Bernhard af Sachsen-Weimar. Denne furste, som sörut fört befälet öfver Hollandarnes armå i deras ostindiska besittningar, är ett slags original. Han kan icke glömma att den af hans förfåder, som spelade en så lysande rol i trettiåriga kriget, äfven hette Bernhard och hans törst efter att utmärka sig genom krigiska idrotter är så stor, att då Thiers 1840 hotade Europa med krig, var den sachsiske prinsen villig att bilda en tysk frikorps, hvarmed han ville träda i fransk tjenst ENGLAND. Den nya tidningsstämpelbillen har gått igenom andra läsningen med 215 röster emot 161. — Grefve Dundonald (Cochrane) meddelar i tidningarne, att han står i begrep p att för Fransmännens kejsare framlägga sin plan att inom några dagar förstöra Sehastanal