Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1855, sida 1

vid fredens alslutande tagit afsked för att kunna fullborda sina studier. Han och läkaren hade stått i samma bataljon, och derifrån härledde sig deras bekantskap. Elter att hafva tändt en ny cigarr, aftagit hatten och torkat svetten af pannan, utbrast läkaren: — Det är nästan olidligt att gå genom den här förstaden i en sådan värme; månne icke magistraten kan komma på den iden att plantera träd längsefter vägen; det skulle icke blott lemna skugga, utan äfven se bra ut. — Det gör magistraten väl knappast; men nu är snart vår möda öfverstånden, ty här äro vi vid jernporten, och bakom den ha vi ju en I vacker, skuggrik alle. — Så mycket folk det är ute i eftermiddag, fastän det ej är Söndag! nytt plagg; se der gå ett par damer framför oss, jag vågar svära på att hon till höger endast och allenast gått hit ut för sin röda hatts — De äro ute för att visa ett eller annat skull; ty ,den som känner de röda hattar, helt säkert fattar ... ) — Sluta då, du sjunger ju helt högt. — Hvad gör det; är du rädd att vi skola ådraga oss uppmärksamhet? ) Ur en i Köpenhamn mycket känd visa ,En Asten i Tivoli. Öfvers. anm.