Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1855, sida 1

— Ja visst, och sådant är långtifrån behagligt. ee Herre Gud, och om det nu vore en liten vacker flickas — ja med röd hatt — hvad skulle det väl göra? Dessutom, hvarför kan man icke lika gerna sjunga ute som inne? Hvarje afton går en liten skomakaregosse hvisslande och sjungande förbi min boning, och jag försäkrar er att jag ofta missunnat honom hans privilegium att få lof att skråla med sull hals. — Jag har nog hört att sång på öppen gata är tillåten i de sydliga länderna, men här strider det helt och hållet mot folkets karakter; vi sakna sydlandningarnes inspiration och — Alldeles inte; påminner du dig ej huru folket skrålade år 1848, då det fått konstitutionen ? — Jo, men då fanns också inspirationer. — Och ni menar att den nu dunstat bort? Ja, det tror jag också, ty vi Danskar likna en väl korkad butelj öl; då buteljen drages upp skummar det, men sedermera är det så lugnt som en stadig kälkborgare; det ligger dertör en viss symbolisk betydelse uti att vi dricka så mycket öl, ty vi och ölet äro af samma surdeg. Emellertid kan likväl inspirationen då och då komma öfver oss, och korken flyger