Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1855, sida 2

leras sökande ester Gud i materien, än just le boning de urhålkat åt honom i klippans ljup, der de satte hans bild med byggnadslodet och gradstocken i handen? Hvilken historia har öfvergått till efterverlden, som tydligare skildrat Egyptiernas karakter och ståndpunkt under sjelslorgudande regenter, än dessa slutna hemlighetssulla pyramider, som för att förvara de dödes ben kräft så mycken menniskokraft? Och vidare ruinerna af de skönhetsälskande Grekernas tempel, af det verldsbesegrande, men sjelf af yppigheten och vekligheten besegrade romarfolkets triumfbågar, kolonner och thermer (bad); det kristnade men fanatiserade Europas kyrkor, kloster och katakomber; det feodalistiska Tysklands riddare(att ej säga röfvare-) borgar, på spetsen af de otillgängligaste klippor — äro de ej monumenter öfver de förgångna tiderna och folken, som evärdeligen vittna om den anda som beherrskade dem? Vid betraktandet häraf kunna vi ej annat än med l tillfredsställelse och glädje lägga märke till vår tids rigtning i byggnadsvag. Det är onekligen ett i kristendomsljuset uppvaknadt högre medvetande om mensklighetens behof, som förråder sig deri. Dessa rörliga marknadsbodar och förrådsshus dem vinden och ångan kringlöra öfver alla haf och lander: dessa många skoloch arbetshus. förbättringsfängelser och asyler, som dagligen uppstå: säga ej de att bröderna funnit behofvet att söka hvarandra på nyttans och kärlekens stråt, att de öppnat sitt öra för det kristliga budet: Tjener hvarannan inbördes! Bland byggnadsföretag, som högt tyda på dessa hugnande tidens tecken, vilja vi här taga läsarens uppmärksamhet i anspråk för ett, hvilket i så mycket högre grad bör sasta vårt in: tresse, som vi finna det i vårt brödraland. Det är Gaustad, det hospital för sinnessjuka, som Norrmännen hålla på att uppföra, och som innan kort skall vara färdigt att öppna sina portar för de olyckliga, hvilka der behöfva söka sin vård, som vi här vilja försöka att beskrifva. Intet land lärer i förhållande till sin folknummer hafva ett så stort antal sinnessjuka som Norge (17,000 sade mig öfveruppsyningsmannen för byggnaden). Ehuru otillräckligt ett enda hospital, i huru stor skala det än må vara tilltaget, måste finnas för ett så stort behof, är dock med detta ett vigtigt och afgörande steg taget till hjelp eller lindring i en belägenhet, hvilken är, snart sagdt, den olyckligaste hvari en menniska utan eget egentligt förvållande kan råka. Det är I doktor Major (uttalas Metscher) — en läkare, hvilken synnerligast rigtat sitt studium och sitt menniskoälskande hjertas deltagande åt de sinnessjukas ändamålsenliga behandlingssätt — som gifvit planen till detta hospital, hvilket år 1850 började uppföras, efter arkitekten Schirmers ritning, i en stil som närmar sig renaissancen. Vi vilja först tala om dess yttre utseende, hvilket först faller i ögonen och tilldrager sig åskådarnes uppmärksamhet, innan denna ännu blifvit fängslad af den omsorgsfulla och välgörande mening, som tilltalar oss ur hvarje alsigt och syftemål i detaljerna. Mången torde kanhända tro att det är till en aflagsen dold vrå man skall begisva sig, för att finna de sinnessjukas bostad. Ingalunda! Dolycklige skola här icke gömmas undan för verldens ögon, såsom föremål ovärdiga dess blickar. Deras boning står höst, så att den kan ses i vida nejden. Och hvartör skulle den ej det? Ett sådant verk är sannerligen ett ljus. som ej böra sattas under en skäppa, och et folk, som räckt sina händer till upprättande I deraf, bör också hafva det för ögonen att sag na sig deråt. I hvarje skepelse lidandet hem söker menskligheten talar det med en väckel sens röst till de hjertan, som vilja lyssna der till: och hvem vet om icke tankan på hva den från de vansinnigas bostad kan ha att för tälja också föresväfvade den filantropiske anläg garen, då han valde platsen; ty svårligen tor de menniskan nog kraftigt kunna påminnas on att bruka förnuftet till förnuftiga ting. Det är på en af den vackra och fruktbar Akersdalens högt liggande slättplatser detta ho spital är anlagdt. hvilket, dominerande hela ne den, har den skönaste utsigt öfver den lägr liggande delen af dalen, öfver Christiania me fästningen och slottet, och fjorden med sin många öar och sin lifliga seglats, samt slutli gen emot fjällen — Barumsoch Akersfjälle — väldiga och präktiga, kring hvars spetsa molnen stundom lägra sig och hvilkas grör skande dragt icke vexlar med årstidernas skistet Iparalell med hvardera af de tvenne stora byg; naderna ligga trenne andra, alldeles lika i anseer de till storlek och byggnadssätt. hvilkas gaf