Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1855, sida 2

. ————————————— — visa er till en omständighet, hvilken, sällsamt nog, jag just i detta ögonblick påminner mig. Vid ett tillfälle, då den i sanning store och namnkunnige mannen, Sheridan var — — Nu är det ingen som vet hvad för en ny galenskap, under formen af ett skämt, skulle blifvit tillagd minnet af denne högst olämpligt citerade man, Sheridan; hade ej gossen med kladeslivret i samma ögonblick andsådd instörtat i rummet och rapporterat, att, som det var en mycket regnig alton, hade omnibus klockan nio farit rundt omkring för att inhämta, om der på stället fanns någon, som ämnade sig till staden, emedan, i den händelsen, den (klockan nio) hade plats för en person inuti. Mr Miuns rusade upp och, i trots af otaliga utrop af förvåning samt böner att stanna qvar, fortfor han dock i sitt beslut att antaga den lediga platsen. Men den bruna sidenparaplyn var ingenstädes till finnandes; och som kusken ej hade tid att dröja, körde han tillbaka till Svanen och lemnade det besked åt mr Minns, att han kunde springa rundt omkring och ta fast honom. Men som mr Minns ej på en tio minuter eller så der, erinrade sig, att han glömt paraplyn med elfenbens: handtaget i den andra vagnen, så dröjde det innan han kom ned; och som han dessutom på intet vis var bekant för sin skyndsamhet,