hafva berösvat oss det stora nöje vi alla erfar; utaf att se honom. (Höga rop af hör!) Gent lemen, jag känner att jag redan alltför länge tagit eder uppmärksamhet i anspråk. Mec hvarje känsla — af — med all känsla a — af — — Iillsredsstallelse — föreslog familjens vän — Af tillfredsställelse, har jag äran föreslå mr Minns skål. — Stå upp, gentlemen! skrek den outtröttlige lille mannen med polisongerna — och hvad komplimangerna beträffar; hafven godheten följa mitt exempel. Hip! hip! hip! — Hurra! — Hip! hip! hip! — Hurra! — Hip! hip! — Hurra —a—a! Allas ögon voro nu fästade på föremålet för skålen, som genom att sluka portvinet med stor fara för qväfning, sökte dölja sin förvirring. Ester så lång paus, som anständigheten tillät, uppsteg han, men, såsom tidningarne understundom säga i sina berättelser, vi beklaga att vi äro alldeles urståndsatta att återgifva icke ens det väsendtligaste af den aktade gentlemannens tal. Orden: det närvarande sällskapet — heder — närvarande tillfälle och stor lycka — hörda tillfälligtvis och upprepade efter åtskilliga mellanskof med ett ansigte, som röjde den största förvirring och olycka, öfvertygade sällskapet, att han höll ett högst