Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1855, sida 3

Styckegods. Jernpiano. Under denna benämning tillverkas, berättar Musiktidn., af en Stockholms-pianofabrikör J. Bergman, pianoinstrumenter, försedda med en af ho nom nyligen uppfunnen jernmekanism; instrumentets yttre delar äro, såsom vanligt, af trä. Den nya konstruktionen skiljer sig från de eljest brukliga deruti, att stommens inredning med s. k. spröjs och klossverk af trä, är helt och hållet utesluten; i dess stälie begagnas en mycket lätt stomme eller kapsel af trä, som vill formen är lik de vanliga. Vid denna kapsel är, på en i hvarje ända befintlig sals, hela sträng, resonansoch mensursystemet (med stallskifva, strangar, dämoing. mesuragrall, stämnaglar, framkil och spröjsar) omgifvet af en lätt och ur kapseln flyttbar jernapparat, som endast fästes så mycket vid kapselns omvämnda falsar, att den ligger på sin bestämda plats öfver hammarens eller tonbollarnes anfall. Inventionen åsyftar att hos instrumentet åstadkomma en större varaktighet, äfvensom stämningens längre bibehållande Enligt uppgift skall jerninstrumentet icke vara underkastadt temperaturv-xlingens inflytande (före 50 graders hetta eller köld) och ej heller lida af fuktig luft, utom oxi dering; hvarföre apparaten är öfverdragen med en deremot tjenlig lackering. Hr Bergman lärer begärt och fått patent å sin uppfinning AUAUAUEUS ÄUtU-GIU! Medan en döf person, grosshandlaren I., studerade matsedeln på en källare, utan att kunna besluta sig för någon rätt, inkom en annan gäst, ropande till kyparn: gif Max en portion hundmat! — Får jag detsamma, kypare! ropade nu J., glad att slippa välja och i förmodan att den nykomne begärt något för sig sjelf. Glömska. Fabrikör K. var en gång instämd för domstol, för det att han med oqvädinsord öfverhopat herr X., en person, som allmänneligen hade dåligt rykte om sig. Nå, frågade domaren, erkänner svaranden, att han kallat käranden för en stöfvel? Jaa. Nå, än för fähund då? Jaa. Och slutligen för rackare. Jag ber om ursäkt, herr häradshöfding, det glömde jag bort, svarade K. bugande. Damsörer att hyre! Parisisiska industrien har återigen utkläckt någonting nytt. På Rue Joubert, n:o 238 har man etablerat ett ,Institut, — som hyr ut dansörer. Den ypå talrika baler synbara bristen på unga och outtröttliga dansörer har förefallit entreprenörerna såsom någonting, hvilket nödvändigt borde afhjelpas. Iastitutet anskaffar för bestämda timmar eller för hela balen unga män om 20—28 år, med vackert utseende, elegant frisur, frack, handskar och skor, allt för en Napoleon stycket. De unga dansörerna igenkännas vanligtvis på den enorma aptit, som de medföra på balerna. sällsamma räkningar och gvittener. Till Christiania i Norrige forslas om vintern oräkneliga släddon med bräder, och oupphörligt fortfar hvimlet af bönder, hvilka till upplagsplatsen derstädes framköra sådana. När de levererat, skrifver på