Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1855, sida 3

— andra tätt ofvan hårfästet å hufvudets främre venstra sida, i tum långt och 4 linier djupt, hvilka sårnader tydligen blifvit tillfogade med något egghvast skärande instrument. Af vittnesberättelsen upplystes att då musikanten frampå natten supit sig full, så att han icke kunnat spela, hade Pehrson försökt att ånyo få musiken i gång, hvaröfver musikanten blifvit så förargad att han slagit isönder fiolen. Härom uppstod något gräl mellan Mäsberg och Pehrson, men som bilades af det öfriga sällskapet. Omkring kl. 2 på morgonen hade någon tillfrågat Pehrson om han ville sula ett par stöflar, dertill Pehrson svarat, att han icke vore skomakare utan plåtslagare hos Keiller, så att han kunde sula stöflar med bleckbitar. Uppdragt öfver denna förmenta pik, enär Måsberg är plåtslagare, rusade han upp från en soffa der ban sutit, måttaade ett slag åt Persson, som denne likväl afvärjde i det han förklarade sig icke ha illa ment med sitt yttrande. Några af sällskapet gingo derpå emellan, för att lugna grälmakarne, men Måsberg ursinnig öfver att icke kunna åtkomma sin motståndare, drog upp en fällknif, som han blottade, med hvilken han bögg i golf och väggar lik en galning, skrikandes öfverljudt att han ville skära halsen af Pehrson. Härunder var en annan person af sällskapet nära att få känna på den vildsimes stål, men undslapp helskinnad, då Måsberg i detsamma fick tag i Pehrson, som han körde ut genom dörren, dervid han tilldelade bonom, såsom fyra vittnen enstämmigt intygade minst tvenne hugg i hufvudet med knifven, så att Pehrsson vid utkomsten på gatan var hellblodtg i ansigtet, hvadan han ledsagades till polisvakten, derifrån bud sändes till kirurgen Edlundh om den sårades behöriga vård: Då polisen senare på morgonen infann sig då valplatsen, befanns Måsberg ännu der bojtande med krifven i band, efter att ha sönderskurit tapeterna i rummet. Till en början krusades han för att följa med till vakten, men kapitulerade snart hvarefter han insattes i siokan, der han fick tid att närmare tänka på saken. Intetdera af vittnena kunde säga att Måsberg varit rusig. Målet remitterades och Måsberg affördes till stadshäktet. Märkligt är att ingen af sällskapet, som för det m sta bestod af handfasta karlar, i tid afväpnat Måsberg, som hade förtjent ett kok stryk och att ha biifvit utkörd, då brottet icke skett, hvaraf Måsberg sjelf haft bästa nyttan, ty derigenom hade han undgått fästningsstraffet, som nu väntar honom. Förbemålta Catbrina Elisab. Larsson, värdinnan vid denna balsociete, var äfvenledes till samma rättegångsdag inkallad för det hon utan poliskammarens tillåtelse arrangerat detta nöje, dervid bon jemväl utskänkt Starka drycker. Poliskammaren dömde Cath. Elis. Larsson att plikta: för otillåten lekstuga 6 rdr 32 sk. eller 14 dagars hakte; för olaga försäljning af starka drycker 10 rdr eller 9 dagars fäng. vid vatten -och bröd samt ålades dessutom att erlägga 50 rdr, allt bko. I sanning en bedröflig och dyr natt för den stackars värdinnan!