Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1855, sida 3

tårp. — I Ropennamn stilla. Rättegangsoch Polissaker. En onaturligt grym moder. Kommissarien Andersson har till poliskammaren inrapporterat att hos honom blifvit anmäldt, det öl och portersförsäljerskan Elisabeth Bogren, som är boende i huset no 56 Majornas 2:dre rote, skall på ett grymt och barbariskt sätt misshandlat sitt 2) år gamla, sjuka flickebarn Augusta, så att barnet, som hvarken kan tala eller gå, foljaktligen icke kunnat förarga modren på annat sätt än att gråta, då det blifvit ansatt af inre plågor. likväl måst uthärda den omenskligaste behandling. Till följe häraf hade kommiss. Andersson infunnit sig uti modrens bostad, der han besigtigat barnet, som befunnits mycket magert och klent samt litet till vexten, så att det knappast kunde anses vara 2 år gammalt. Uti ansigtet, som var blekt och insjunket, syntes blåmärken och bulnader efter våldsam behandling samt å nedra delen af kroppen blodiga strimmor, liksom det blifvit piskadt med groft ris. Då modren vid detta tillfälle icke var tillstädes tillfrågades pigan om hvem som kunnat så grymt misshandla ett litet sjukt barn, dertill hon svarade, att matmodren på det viset brukade att aga detsamma, eburu pigan icke kunde uppgifva någon orsak härtill, helst såsom hon yttrade sig, ,något hvar väl kunde förstå att ett barn, som hvarken kan gå eller tala, icke kan åstadkomma förargelse på annat sätt än att det, för att klaga sin nöd, gråter då plågorna blifva för svåra., Då hr Andersson samma dag på eftermiddagen åter infann sig, träffades enkan Bogren hemma. På fråga angående barnets behendling uppgaf hon att detsamma på intet vis blifvit vanvårdadt eller illa behandladt; blåmärkena i ansigtet hade tillkommit sålunda att det fallit omkull och stött sig, men huru de blodiga strimmorna på kroppen uppstått, derom kunde hon icke gifva någon förklaring. Med anledning häraf var enkan Bogren i förrgår inkallad i poliskammaren, då äfven en mängd vittnen infunno sig, af hvilka icke mindre än sju afgåfvo enstämmigt en så gräslig berättelse om det arma barnets misshandling, att alla närvarande betogos af fasa och bestörtning. Under ett helt års tid hade modren på allt upptänkligt sätt marterat barnet, hvaribland må nämnas, att sedan barnet, som haft sitt nattläger uti en klädbacke, om morgnarne blifvit upptaget derutur, hade modren ställt det invid en soffa, der det fått stå tills det af svaghet neddignade, då stryk vankade enär barnet icke längre förmådde att hålla sig uppe, stödt mot soffan, ty för sig sjelf kunde det icke stå. Derefter brukade modren att hendlöst kasta det i golfvet, mot kakelugnen eller soffan, så att man hvarje ögonblick besarade att hufvudet skulle krossas. När stundom någon bad om förskoning för det arma barnet, ieller pgan af medömkan tagit det på knäet, hade modren ryckt barnet till sig och kastat det på golfvet, derunder hon sparkat och slagit detsamma både med hand och en käpp, hvarvid hon yttrat att om hon visste att hon icke finge lida för mycket, så skulle hon slå jel barnet, som hon önskade sig kunna kasta in uti helvete. Maten, som vanligtvis bestått af sill och potatis, hade sparsamt tilldelats barnet, hvars kläder varit ytterst torftiga, och sällan blifvit ombytta, så att det på sednare tiden vid flera tillfällen fått ohyra, ehuru modren haft tillräckligt med klädesplagg, för att afhälla sådant. Oaktadt barnets sjuklighet hade modren likväl icke sökt läkarehjelp eller på annat sätt bjudit till att lindra dess plågor. Tilläggande samtlige vittnenn, att ingen af dem kunde förklara orsaken till ...ta onaturliga hat mot eget barn, hvilket modren ännu i sista stunden örfilat, derför att hon blifvit kallad till polisen, då hon jemväl utlofvat att barnet skulle få umgälla all den förargelse, som kunde vederfaras henne I trots af alla dessa ovedersägliga bevis, nekade enkan Bogren nu som sörut till misshandlingen, påstående beskyllningen ha tillkommit genom en komplott af hennes siender, hvilka väl kunde taga hennes kropp, men icke hennes själ. ; Rörande hennes lefnadsförhållanden upplystes bland annat, att hon för trenne år sedan blifvit gift med förre förstekonstapeln vid härv. art. reg:te Bogren, som äfven varit målare, men hvilken genom vådlig händelse omkommit under förra året. Hon tillhör garnisonsförsamlingen och har trenne barn, af hvilka det äldsta jemte Augusta är hemma, men det yngsta borta. Poliskammaren förordnade att flickebarnet Augusta genast skulle fråntagas modren och öfverlemnas till stadens fattigvård, för att erhålla skötsel samt läkarevård, och skulle barnet derjemte besigtigas af förste stadsfysikus, hr professor Schönbeck, hvarefter målet åter förekommer nästa thorsdag, då enkan Bogren vid hemtningsäsventyr borde sig inställa. ALördagen d. 24 April på aftonen hade qvinspersonen Cathr. Elisab. Larsson, som har sin bostad uti Börjessons bus vid Norliden, tillställt offentligt dansnöje, utan att derom göra behörig anmälan. Bland andra som infunnit sig var äfven skomakaregesällen Gustaf Pehrson och en Keilrare, fabriksarbetaren Carl Petter Andersson Måsberg. Sedan man sjungit och dansat till långt fram på natten, hade Masberg och Pehrson råkat att bli osams, hvilket slöts så, att den förre i vredesmod drog upp en knif, med hvilken han tilldelade Pehrson l flera hugg i hufvudet, så att denne måste förbindas af fältskär, hvarefter Måsberg af tillkallad polis blef afförd till vakten. a Vid polisförhöret sistl. Måndag uppgaf Måsberg att han varit rusig, hvadan han icke riktigt kunde minnas hvad som passerat den ifrågavarande natten, men erinrade sig vut att Pehrsson varit kitslig mot mu ikanten, hvadan Måsberg kört ut Persson. Någon knif hade han dervid icke begagnat, så mycket mindre som han icke haft någon sådan hos sig. Han påstod alitså att han icke sårat Pehrsson, visste icke eller huru denne bekommit de blessyrer han inför poliskammaren förev sat. Pehrson företedde nu ett af kirurgen Edlundh utfärdadt iatyg, hvaraf inhemtades. att då Pehrson Söndagen d. 25 sistl. månad, kl. 3 på morgonen blisvit förbunden af hr Edlundh, hade Pehrson tvenne nyss för ra oo ar a Ai. 9