Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1855, sida 3

På sina resor upptäckte Mozart en gång en gammal bekant, som mycket älskade musik, och hvilkens 12eller 13-årige son spelade mycket bra klavår. — Sedan gossen spelat en stund för Mozart, sade han: Men Herr Kapellmästare, jag skulle så gerna vilja sjelf komponera något: säg mig, hur jag skall göra för att kunna det. Ingenting alls! Du får vänta! — Ni begynte ju mycket tidigare att komponera? — Ja, men jag frågade inte. När man har kallelse dertill, så trycker och plågar det en; man måste göra det, och gör det också, men frågar ingenting derom. — Gossen stod blyg och nedslagen, när Mozart röt åt honom dessa ord; men han sade åter: jag menar bara, om ni inte ville ge mig någon bok, ur hvilken jag kunde lära mig att göra det riktigt. Nej, ser du, sade Mozart vänligare, adet duger heller inte. Här, här, här, (i det han visade på öron, bufvud och hjerta: är din skola. Står det der riktigt till, så i Guds namn — pennan i hand; och står det en gång skrifvit, — så frågar man sedan en förståndig man derom. (Forts.) La 37 ag a Arr