Mo:arts sar kom en gång, tillika med en af sina vänner, ur kyrkan, och sann den lille semårige Wolfgang vid fullt arbete. Hvad gör du? frågade sadren. Eno Concert för klaverk blef svaret. — Leende tog fadren manuskriptet, men såg snart med förvåning, att kompositionen var riktig och regelmässig. Med tärar i ögonen visade han den för sin vän, och tillade: ÅSkada blott att man ej kan begagna detta stycke; ty det är så svårt, att ingen menniska kan spela det. — berfor är det också en concert, invände gossen, och ställde sig vid klaveret för att taga ut stycket; detta lyckades honom väl ej, men han lät emellertid höra, hurudana hans ideer varit.