Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1855, sida 1

jsen tydligt att hon var faderoch moderÖS. Det klagorop, som undslapp hennes hjerta vid denna tanke var lika förskräckligt som smärtan. Jacksones hotelser, ett ögonblick glömda, återkommo då för hennes minne. Hon blickade omkring sig, och, seende sig ensam, utan vänner, utan föraldrar, utan beskyddare, kände hon hoppet sjunka under sina fötter, liksom en öfversvämmad farkost. Hennes onkels ankomst, hvilken anlände samma afton, ryckte henne lyckligtvis ur denna fasansfulla yrsel. Williams Makenzie, som hon aldrig förut sett, var en äkta afkomling af Penn: ailvarlig emot männer, mild emot qvinnor och barn, hade han alltid lefvat, utan knot, under lagens och evangelii dubbla ok. Aldrig hade passionernas eld uppblossat hvarken uti hans blick eller hans tal, det strålade blott ömhet utur hans milda öga, och hans stämma tycktes erinra om Försonarens på oljoberget. Sedan han hade omfamnat Jenny, satte han henne på sina knän och lät henne gråta ut en stund vid sitt bröst; derpå yttrade han, upplyftande den unga flickans hufvud, med faderlig ömhet: — Låt det vara nog; Gud tillåter tårarnr, men han älskar modet. Tro dig ej utan far, emedan min broder ej mera är till; du skall