Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1855, sida 1

gas oss al andra, kunna väl bedöfva oss; men så snart vi sakna dem, återvänder ängslan, lika ny och smärtsam. Uti ensamheten deremot skådar man sorgen ansigte mot ansigte, man vidrör den, man vänjer sig dervid; den har snart ej mera något nytt i våra ögon, och man tröstar sig med, ej att hafva undflytt den, men att hafva uttömt den. Jenny erfor dessutom någon glädje vid tanken på, det hon snart skulle lemna ett ställe, der allt återkallade bittra minnen och en ständig fruktan. Ändtligen afslutades bouppteckningen, och de som hade lagliga rättigheter att göra sina anspråk på qvarlåtenskapen gällande, blefvo sammankallade, för att höra Williams och Jacksons berättelse. Ett sammanträde af fordringsegare hos deras gäldenär är alltid en besynnerlig anblick ; det är der som vinningslystnaden och egoismen visa sig i sin fulla glans. Man måste se alla dessa meuniskor betrakta och bevaka hvarandra med misstrogna blickar; man måste höra dem varsamt göra hvarandra förfrågningar och ljuga utan att rodna. Ögonen irra omkring öfverallt: man upptecknar allt hvad man ser; man vidrör marmorkaminerna och sidengardinerna; man söker efter mästarens namn på pianot; man värderar, man lyfter på allting, och