Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1855, sida 2

De äro slafvar, jag skall sälja dem till den förste köpman, som passerar här förbi! — Sälja edra söner? ... utropade Jenny under det hon frigjorde sig från hans armar. oo Jag älskar blott dig! jag älskar blott dig! — Lemna mig! — Nej, du skall höra mig. — 0 lemna mig . . . . niförskräcker mig! Plantage egaren bleknade. Ö förskräcker! upprepade han uppretad och med sorvåning. Och under det den unga flickan alltjemt drog sig tillbaka, fortfor han: Ahl det är då allt, som min kärlek förmått väcka hos er; jag förskracker er! ... Nå väl, må vara! jag skall göra mig förtjent af ett sådant omdöme! Gå och säg er far att han stiger upp, miss Makenzie; sängen der han hvilar är min tillhörighet. Allt det här är mitt, till och med luften som ni andas! Ni är ej annat än tiggare, åt hvilka jag skänkt allmosor under ett tiotal af år! Men man föraktar mig icke ostrassadt. — Ah! jag förskräcker er! — Tag då farväl af allt, som omger er, miss; ty redan i morgon skola rättvisans tjenare bortjaga er härifrån; i morgon skall ni ej ha så mycket öfrigt att ni kan köpa en likkista åt er far! Under det Jackson talade sålunda, fattade