Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1855, sida 2

På isoleringen af nämnde makt anses, säsom sakerna nu stå, för ögonblicket ej ligge någon synnerlig vigt. Först när det visat sig ått underhandlingarne i Wien ej kunna leds till fred, inträder den fatala stunden för Preus. sen, då det måste bestämma sig för eller e mot. Enligt hvad det berättas har Preussens konung genom general Wedell erbjudit sig at underteckna protokollet af den 28 Dec., emo! det att Preussen erhölle tillträde till Wiener. konferenserna. Detta förslag afslogs först a Napoleon, enär det ej vore nog dermed, att Preussen undertecknade Decemberprotokollet, utan det måste äfven förbinda sig att förklara Ryssland krig, i händelse denna makt ej antoge de i berörde protokoll uppstälda fredsvilkor. Turkiet lär emellertid sästa vigt vid Preussens deltagande i fredsunderhandlingarne och, enligt hvad notiser från Konstantinopel af den 12, telegraserade från Triest under den 20 dennes, förmäla, har äfven Porten i instruktionerna åt sitt ombud i Wien, Arif Effendi, uppdragit denne att göra denna önskan till föremål för en formlig fordran eller framställning. Bland öfrige punkter, som dessa instruktioner sägas innehålla, må nämnas: ingen in: skränkning af Turkiets suveränitet öfver Donaufurstendömena; åtagande från Rysslands sida att hålla segelleden på Donau vid behörigt djup; intet protektorat af stormakterna öfver PDortens kristna undersåter. Uti den senaste Wiener-depeschen till den engelska tidningen, ur hvilken ofvanstående notiser om fredsunderhandlingarne äro hemtade, omnämudes ett ryskt cirkulär af den 10 Mars. Detta är samma dokument, hvarom det var fråga uti en för ett par dagar sedan i denna tidning meddelad depesch från Dresden. Den ossiciella ,Wiener-Zeitung ätergifver detta högst märkliga dokument i sin helhet. Det är en depesch från ryska rikskansleren grefve Nesselrode till ryska sändebuden i utlandet. Nesselrode tager till utgångspunkt det manifest som den nye kejsaren utfärdat vid sin thronbestigning och säger det uttrycka den djupa öfvertygelse, med hvilken H. M:t erkänner vigten af de pligter, till hvilkas uppfyllande han är kallad. Hvilka äro då dessa pligter? Jo, efter sin hådangångne fader har kejsaren ärft 2:ne förpligtelser, som äro honom lika heliga. Den första är Rysslands maktutveckling. Detta nämner den ryske rikskansleren endast helt lösligen och liksom i förbigående. Deremot ordar han så mycket utförligare om den andra förpligtelsen — fredens äterställande — och de valda ordalagen beteckna tillräckligt, att denna pligt, fastän den satts i andra rummet, af den nye kejsaren anses som den förnämsta. Vi vilja anföra depeschens egna ord, så lydande: Trogen den tanke, som var förherrskande i hans höge faders sista förfoganden, har kejsaren förnyat de fullmakter och bekräftat de instruktioner, med hvilka Rysslands fullmäktige varit försedde sedan den tid i December, då konferenserna i Wien skulle öppnas. -Sålunda skola kejsar Nikolai afsigter samvetsgrannt iakttagas. -Hans mål var: att återskånka Europa fredens välsignelser ; ralt befästa religionsfriheten och de kristaa folkens välfärd i Orienten utan åtskillnad till den bekånnelse, till hvilken de höra; ,Qlt stålla Donaufurstendomenas frioch råttigheter under en samfåld garanti; alt betrygga seglatsen på Donau tilt förmån för alla nationers handel; -atl åra ett slut på stormaklernas stridigheter i Orienten till förekommandet af nya förveckling r; . 7 slutligen att öfrerenakomma med dem om revision af det fördrag, genom hvilket de erkont principen af Dardanellernas spårrning och hårigenom ernå en för båda parterna hederlig lösning. En på dessa grundvalar fotad fred skulle, i det den gör slut på krigets olyckor, tillskynda den nya regeringen alla nationers välsignelser. Ryssland känner det dock djupt och hela Europa måste erkänna att hoppet om fredens återställande skulle blifva fruktlöst, om fredsvilkoren öfverskrida de rätta gränsor, som känslan af kronans värdighet oäterkalleli. gen föreskrifver vår höge herrskares beslut. kejsaren skall med lugn afvakta yttrandet af de åsigter, af hvilka de kabinetters politik skall ledas, hvilka hafva att gemensamt med Ryssland lösa denna fråga af allmänt intresse för hela kristenheten.,