Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1855, sida 3

IIUCII CIeHTLIDH TäAUUTLADBHA (LCIUHECTLIASKa och meud Bulle taperchakammen kammar håret bakifrån hufvudet framåt öfver hjessan, ser man tydligt gnistorna springa öfver till flaskan. Verkan och fenomenet blir detsamma om man isolerar eller icke sig sjelf eller kammen. Flaskan laddas inom kort tid så starkt, att slaget blifver olidligt. Den genom kamning uppväckta elektriciteten retar hufvudnerverna i hög grad. Sker kamningen från bakdelen af hufvudet öfver bjessan framåt, så blir hufvudet tungt, och verkan är döfvande. Sker den deremot framifrån bakåt nacken eller sidorna, känner man sig lätt lifvad ända till munterhet; men om man före tager den sistnämnda kamningen före man går till sängs, skall man svårligen lyckas att somna. Det är tydligt att sådana kammar, rigtigt envända, äro ett det kraftigaste medel att fördrifva nervös hufvudvärk, äfven att öka den i hög grad. Med ringa uppmärksambet kan likväl en hvar lätt erhålla visshet om, hvilken kamning verkar mest välgörande. (B. T. Ett natur-under. I Hernösands-Posten meddelas följande skildring på ett par underbara bergbildningar uppe i Lappmarken: För den, som i sysiskt, historiskt och geografiskt bänseende känner jora den, är det icke obekant, att på en liten ö i grekiskn Arkipelagen benämd Antiparos (Olearus) och beläge a vester om ön Paros samt hörande till Greklands nyn stat, finnes en underjordisk håla eller grotta, hvilkef anses för en af de största naturunder, — och hvara kommer att denna ö af alla folkslag hålles för särdeles märkvärdig. Denna grotta är 180 alnar lång, 1693 d:o bred och 90 d:o hög på de flesta ställen. Den består af ett enda ofantligt hvalf, nästan helt och hållet öfverdraget med hvit, klar, skinande och kristalliserad marmor; från hålans tak och väggar nedhänga långa förstelnade figurer, liknande dropp-isar, ofta af 10 fots längd. Då grottan upplyses af facklor, framställes derigenom den skönaste anblick af träd, blommor, strömmar, pelare, och nästan allt hvad den rikaste inbillningskraft kan upptänka. Vid tanken på denna märkvärdiga grotta, hvilken i hela verlden icke torde finna sin like, erinrar sig insändaren, hurusom man i fjellen mellan Sverige och Norge på några ställen påträffat större och mindre grottor, liknande af menniskor danade rum, med golf, väggar och tak af slät och jemn granit. Vid öfversta ändan af den uti Wilhelmina socken belägna långa Malgomaisjön finnes uti ett berg en sådan grotta, hvilken många besökt och med förundran betraktat. Vid första påseendet förefaller det åskådaren, som vore denna håla (som har utseende af ett boningsrum, med en mot söder lagom och proportionerlig öppning säsom dörr) danad af menniskohänder, hvilket en lång tid ock varit den allmänna folktron. Men de helgjutna, med den kolossala stenklippan sammanhängande stenblocken, som bilda grottans innandöme, tyckas likväl vittna derom, att den tillkommit genom en större magt än menniskors. När och hvarföre sådana regelmåssiga bildningar eller skapelser tillkommit i hårda hälleberget, är för den okunnige lika oförklarligt, som att fjellen, t. ex. vid byn Gillesjaur uti Sorssele socken, ses en från det närstående, med ofantliga bråddjup bildade bälleberget likasom lösfallen och åtskiljd smal klippa af omkring 80 aln. höjd på långt afstånd fullkomligt liknande en mansperson med bröst, korslagda armar, hufvud, ansigte, mun, näsa och haka. Denna bildstod, som af lapparne i forntiden dyrkades genom offrande såsom en skyddsgud, kallas ännu i dag: Datja Pakte, eller på svenska: Bondklippan, emedan den ser ut såsom en petrificerad eller förstenad bondgubbe. Likasom här tecken; ännu bibehålla sig, som för efterkommande slägten vittna derom, att lapparne plägade offra åt! sådana ting i naturen, som efter deras begrepp egde en vigtigare betydelse och derföre tillvunno sig deras uppmärksamhet och beundran; på somma sätt ser man ännu vid osvannämnda grotta qvarlemningar af sådana ting, som vid offerceremonierna begagnades. Uti sjelfva grottan, som synbarligen vid sådana tillsällen utgjort likasom ett afgudatempel, — för hvars öppning eller ingång en tunn stenhäll är uppställd och troligen begagnats till dörr, — finnes likaledes en större, till utsendet likasom genom huggning bearbetad tunn stenskifva, hvilken synes såsom bord eller altare hafva varit på underlagda hörnstenar uppstäld på lagom höjd från golfvet. Innerst uti grottan ser man i ett hörn upprest ett af trä i vanlig kroppsstorlek försärdigadt menniskobeläte med hufvud, armar, ben och andraj ledamöter, med namnet Stalo, och som bär märken af förgängelsens åverkan. Bredvid bilden står en krycka, såsom det tros, der qvarlemnad till stöd åt den af ål der bräcklige gudagestalten. Ibland antiqviteterna i denna grotta bar äfven funnits en af sten gjord hammare, hvilken lärer begagnats på det sätt, att lapparne genom hårda slag af densamma på offerbordet likasom velat väcka guden Stalo, hvilken lapparne ibland lära trott varit sofvande, då de till honom inkommit. Att lapparne i forntiden, förrän kristendomens ljus hunnit skingra vidskepelsens mörker, varit sinnlighet ten, vidskepelsen och afguderiet i hög grad tillgifne, är förut af häfderna bekant. Och att ännu hos? de nu lefvande äldre individerna af denna nation röjes böjelse och tillgifvenhet för fabelaktiga och mystiska ceremonier, har man ofta kunnat bemäka, då tillfället varit så gynnande, att de vid ensliga tillfällen observeras, utan att de sjelfve derom egt något medvetande: Fiygande Telegrafer. Man sysselsätter sig i Berlin med att organisera sådana. Inrättandet häraf är ganska sinnrikt, ty på tvenne vagnar föres samtliga materialierna till uppställande af en telegraflinie af en mils längd, som iordningställes på tvenne timmar. Härvid tillgår så att alla telegrafstängerne, som äro ihåliga och af jern, tagas på en vagn. Dessa stänger äro vid foten försedde med en skruf (liknande en jordborr), så att de på ett par minuter kunna nedskrufvas i den hårdaste jord. Den andra vagnen förer fina ledningstrådar, hvilka isoleras vid anläggsställena å stolparnes öfra ända, så att, då tråden sammanfästes med en hufvudlinie, man genast kan korrespondera med de aflägsnaste stationer. I Preussen bar på fria fältet, med biträde af 6 å 8 arbetskarlar för uppställningen af linien, ett försök blifvit gjordt, som lemnat det vackraste resultat, och dylika flygande telegrafer komma härefter att åtfölja armdåkorpserpe, och ingå ifölje häraf redan i beräkningen för truppernes mobilgörning. Oaktadt dessa linier uppsättas så att säga i ett ögonblick; så kunna de dock bestå i flera månader, ja måhända in på kommande år.