Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1855, sida 2

— ——— ————— bröst, hans ögon tillslöto sig och han insomnade. Jenny hade förblifvit stående framför honom, med tillbakahållen andedrägt och knappt vågande göra minsta rörelse; men när den sjukes jemna andedrägt hade underrättat henne att han sof lugnt, kastade hon en sista blick på denna panna nästan förbleknad, på dessa genomskinliga drag, på dessa afmagrade händer, och kännande att tårarna öfverväldigade henne, aflägsnade hon sig med sänkt hufvud. Hon gick att sätta sig några steg derifrån under en ek, och redan hade hon sutit der en tämligen lång stund, försänkt i grubblerier, då hennes namn, uttaladt nära bredvid henne, kom henne att uppgifva ett rop; hon uppreste sig hastigt och befann sig ansigte mot ansigte med m:r Jackson. — Jag tror att miss Makenzie ej väntade mig, sade plantage egaren med ett hånfullt leende; jag har likväl tillkännagifvit min visit för henne, det är nu fem dagar sedan. — Det eger sin riktighet, svarade den unga flickan förskräckt. — Vågar jag fråga, om miss Jenny behagat tänka på vårt sista samtal? — Ja, min herre. (Forts.)