odlingarne; han indrog blott, hvarje dag, någon del af sina arbeten, och lät sin verksamhetssfer förminskas på samma gång som sina krafter: man skulle kunna säga att han med flit inskränkte sin synkrets, för att omärkligt kunna bringa den till omfånget af en graf. Denne mans slut, som sålunda steg för steg drog sig tillbaka från tillvaron, hade snarare utseendet af ett återtåg än af en dödskamp. Ofta om aftonen, sedan han utdelat sina be fallningar eller ordnat några räkningar, plägade han sätta sig, helt blek, nedanför kaprifoliihäcken på den täta gräsvallen. Då, under det han betraktade dessa unga träd rundt omkring sig, hvilka han planterat och dem han aldrig skulle få se i deras fulla fägring, dessa påbörjade byggnader, som han aldrig skulle komma att fullborda, och denna unga, täcka flicka, som han gick att lemna utan stöd i detta kaos af ofullbordade försök och tillintetgjorda förhopp ningar, kände han en rysning genomila sig; han reste sig, full af beslutsamhet, påminte sig sina fordna krafter och uppmuntrade sig till att lefva. ... men dessa uppblossanden af en bruten styrka voro korta och alltid åtföljda af en djupare kraftlöshet; m:r Makenzie undvek dem derföre som onyttiga strider emot sitt öde. Det är dessutom uti denna omärkliga döds