Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1855, sida 2

ni latt inser älagger mig pligten att skriftligen svara min onkel med hans sändebud ... inföll Sebastian. — Nej min herrel — afbröt Boreus i sin tur, och sprang upp från sin stol. — Jag vill icke föra ett ord af er hand! Gifve Gud jag kunde uppfinna uttryck så pass milda för den berättelse jag måste aflagga inför residenten, att de förmådde skona hans arma hjerta från att alldeles sönderslitas. — Med min onkels opartiskhet hoppas jag det skall blifva honom en glädje att erfa ra att mina framgångar också fått sin tid. — FEländige, triumfera, men frukta den makt, hvilken om den än dröjer, dock aldrig sörgater att med straffet tralla den brottslige! Frossa af hvad du kallar din lycka, men vet att den eviga rättvisan skall förr eller sednare nedslunga den vigg, som skall krossa den grund hvarpå den är byggd, och all din stolthet få ett slut med fasa. ... — Min gode pastor det är för tidigt att börja er funktion som min predikant. Spara detta för kyrkan i Tunbyl Min tid är dessutom starkt upptagen af göromål för hennes majestäts räkning. — Ni har rätt. Det är en fåfång möda att spilla sina ord på hälleberget af ert hjerta,