Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1855, sida 2

I d det blifva Österrikes pligt att kraftigt motsätta sig sådant. Äfven Times gör sig i sina ledande artiklar till organ för den åsigten, att de allierades ära krätver det de först taga Sebastopol, innan det kan blifva fråga om fred. Åsven uti en korrespondens till bladet från Konstantinopel visas på ett öfvertygande sätt nödvändigheten af Sebastopols eröfring. Utan detta resultat skulle kriget hafva förts förgäfves, i det vestmakterna skulle förlora allt inflytande i Orienten och Ryssarne der blifva allsmäktigare än någonsin. Turkarne äro utledsne vid kriget och önska till hvarje pris blifva sina allierade qvitt, hvilka de ej kunna förlåta deras inblandning i Turkiets inre angelägenheter I till de kristnas förmån. Det är alltså fara värdt, att äfven sjelfva Turkarne kasta sig i Ryssarnes armar, om icke dessas makt varder krossad. Uti de högre politiska kretsarne tror man mycket mera på kriget, än på freden. Så väl i Ryssland som i England och Frakrike fort sättas de storartade krigsrustningarne liksom om alls icke några fredsunderhandlingar vore i fråga. Napoleons resa till Krim tycks vara bestämdare än någonsin. Den troddes skola försiggå före slutet af denna månad. LIndep. belge anser för gisvet, att resan inom denna tid blir utaf, så sramt icke något inträffar i Wien som förändrar situation. På börserna och inom handelsverlden omvexlade nästan dagligen de fredliga och krigiI ska utsigterna med hvarandra. Fonduoteringarne, i synnerhet de franska, kunna visserligen uttrycka spekulanternas hopp och fruktan, men tjena icke till någon ledning i politiskt hänseende. Preussen har, såsom man finner, blifver utestängdt från underhandlingarne i Wien. Då Preussens ställning som stormakt gjorde det berättigadt till deltagande i förhandlingar, som röra den europeiska jemnvigten, och då det undertecknat traktaten af 1841, hvars revision är en af de väsentligaste punkterna, som skola behandlas i Wien, framstår Preussens uteslutande som en välförtjent förödmjukelse för Berlinerkabinettets ömkliga och tvetydiga politik. Det är ej eller mycken utsigt till att Preussen framdeles erhåller tillträde till underhandlingarne, då general Wedells sändning till Paris synes vara misslyckad, likasom den dementi som Preussens officiella tidning nyligen gaf Monitören äfven antyder, att förhållandet emellan Preussen och vestmakterna antagit en mycket betänklig karakter. Lord Clarendon har visserligen yttrat den förhoppning, att Preussen ännu torde ansluta sig till vestmakterna, men denna förklaring betyder på sin höjd endast, att underhandlingarne emellan Preussen och vestmakterna ännu icke äro alldeles afbrutna. Att Ryssland, oaktadt Preussens uteslutande, beqvämat sig till att underhandla i Wien, är en ny eftergift från denna makts sida, enär Petersburgska kabinettet förut fordrade, att Preussen skulle deltaga i underhandlingarne. Å andra sidan hafva vestmakterna icke skaffat Sardinien tillträde till underhandl., hvilket synes vara temligen förödmjukande för denna stat, som uppträdt som sjelfständig krigförande makt och derför borde hafva ett ord med i laget vid bestämmandet af vilkoren för fredens återupprättande. Man har öfver Marseille underrättelser från Konstantinopel af den 6 dennes. Den mycket omordade reduttassaren utgör ett hufvudämne i dessa underrättelser. Den motsägelse, som existerade emellan de första telegrasdepescherna om denna affär, är redan anmärkt. Denna motsägelse löses ingalunda genom de ingångna I utförligare notiserna från båda hållen. I de franska underrattelserna heter det med största bestämdhet, att skansarne togos och Ryssarne tillbakakastades samt tillfogades vida större förlust, än den Fransmännen ledo. Deremot berättas i en utförlig rapport af den 27 Febr., att Ryssarne icke blott afsloga angreppet, utan äfven lemnade redutten, anföllo Fransmännen med bajonetten, dervid tillfogade dem ett fullI komligt nederlag och jagade dem tillbaka till deras löperafvar. Fransmannens förlust (600 man) uppaifves hafva varit cirka 2 gånger så stor som Ryssarnes (300 man), hvarjemte Ryssarne säga sig hafva tagit 24 man, deribland 5 ossicerare, till fånga. Det förvrängda i denna senare rapport antages bestå deri, att Fransmännen tagit de nyuppkastade ryska verken, men då de i anseende till den häftiga elden från de tätt bakom liggande fientliga förskansningarne icke kunde hålla sig i sin eröfrade ställning, dragit sig tillbaka sedan de förstört