Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1855, sida 1

att de ej skulle räcka länge. Men vore förs konferenserna förbi utan att det kommit til fred, så inträdde för Österrike traktatmässig nödvändigheten af att sluta en offoch defen siv allians med vestmakterna. Men nu ha Österrike, såsom bekant, förbehållit sig att, det ögonblick det skulle se sig tvunget till ak tivt deltagande i kriget mot Ryssland, uppstäl la längre gående fordringar än dem, som de 4 punkterna innehålla. Det vill med andra ore säga: Österrike vill för sina uppoffringar beta las eller hållas skadeslöst med land och folk och det har verkligen redan i den hemliga de peschen af den 14 Jannari uttryckligen tillför säkrat de förbundsstater, hvilka, i händelse a krig, genom en separatallians ville ansluta sig till detsamma, att de skulle deltaga i de för: delar, hvilka kunde uppnäs. — Men i sam ma ögonblick Österrike gjort fordran på ersätt ning. skulle säkerligen äfven Vestmakterna och Turkiet hafva begärt sin del. Hvilken massa räkningar skulle Ryssland icke då hafva er hållit! Österrike skulle då också obetingad hafva gjort påstående om att Sverige skulle indragas i alliansen mot Ryssland, på det Ryssland skulle nodgas använda en större del al sina trupper i Norden; och konungen af Sveri ge har redan på det bestämdaste tillkännagifvit, att han ej skall låta förmå sig till delta gande i kriget, så framt han ej erhåller tillracklig garanti för Finlands eröfring. Denna fordran hade Vestmakterna, i händelse af krigets fortsättande, obetingadt måst medgifva. Om Ryssland således icke ville föra ett krig på lif och död, så måste det våga allt på del konferenserna i Wien ej må slutas utan resultat. Och riktigt, kejsaren dog precist i det ögonblick, då det just var tid att sända furst Gortschakoffr nya instruktioner, så att dessa i hvarje händelse skulle ankomma innan konserenserna börjats. Skulle det ej vara något annat än en underbar tillfällighet, att kejsar Nikolaus, ,denna kraftfulla gestalt-, som ännu den 25 Februari såg så duktig ut, att hjertat hoppade i bröstet, dervid på en anhängare af -Kreuszzitung,, och om hvilken hela verlden trodde, att han ännu skulle lefva länge, att, säga vi, han dog, så oväntadt, så plötsligt och likväl så — just i det råtta ögonblicket? Annu känner ingen furst Gortschakoffs instruktioner; måhända skola vi upplefva, att han visar sig mycket hofsam inför Vestmakterna; måhända skall också kejsar Alexander i en proklamation säga till ryska folket: -Min högstsalige fader, den aflidne czaren, har befallt furst Gortschakoff att på hvarje med vår ära och värdighet förenligt sält, ådagalägga hans kärlek till freden; ezaren älskade sitt folk för höst, för att vilja anmoda det om ännu flera offer af egendom och blod, så snart krigets syltemål, våra trosförvandters skyddande och folkets ära, är uppnådt. Hans sista vilja är mig ett heligt värt, som jag således troget uppfyller. Telegrafen har redan meddelat oss, att kejsar Nikolaus ännu före sin död återkallat furst Mentschikosf från Krim. Besynnerlist att kejsaren användt sina sista timmar till att sålunda utan något slags skäl kalla den bland sina generaler, som städse mest af alla åtnjutit hans