Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1855, sida 1

— —— ————760— knot erkänner drottningens ratt att återtaga Tunbyholm och allt hvad jag har hennes nåd att tacka för men ingen skymf, ingen. sörödmjukelse! Nej, det skulle jag icke kunna öfverlefva! Sag bonom det. Förgäfves voro Axels bemödanden att afstyra detta beslut, innan bestämdare underrattelser bekräftade nödvändigheten deraf; sörgäfves hans föreställningar huru den oerhörda svekfull-! heten och dubbelheten i hela detta drottningens sätt att gå tillväga voro fullkomligt stridande mot stoltheten af hennes, karakter; residenten kunde af ingenting öfvervinnas. Sebastian hade förstått att trafla den ömtåligaste sidan af hans svagheter, och för att värja sig för det slag som hotade i denna rigtning, fann residenten inga betänkligheter nog vigtiga, inga upposlrinIgar nog stora. Axel måste lyda, och inom en timma var det bref assardadt. som lemnade Sebastian full frihet att på bekostnad af allt friköpa residenten och hans söner från hvarje offentlig förödmjukelse. 33 Kap. Ett bud från en annan strand. Oaktadt Axel kände sig obeskrifligt lycklig genom befrielsen från de qval, hvilka nyss hotat att förkrossa honom, och han, då han såg det uttryck af bekymmer och svårmod, som med hvarje dag sårade sig djupare in på residentens älskade ansigte, prisade himlen att han icke nödgades anklaga sig så-l som orsaken dertill genom verkan af den ohörsamhet, hvartill han så nära känt sig tvungen, hade han ämnen nog till oro och smärta, utan att vi dertill vilja räkna hans hopplösa kärlek, hvarmed dock ingen bitterhet af bedragna illusioner blandade sig, och hvilken, lik jordens gömda eld, hade för hans hela väsende en helt annan betydelse än att fladdra ut som låga I I i på ett osseraltare. Förgäfves hade Axel alltifrån den stund Sebastian först rigtade sin hårda anklagelse mot Erik vägrat att sätta tro till den, och genom styrkan af sin egen öfvertygelse först sökt vederlägga hans grymma misstankar och sedan det genom honom (Sebastian) i hast allmänblifna ryktet. Sedan han. funnit sig dermed ingenting kunnat vinna till den älskade bro drens försvar, hade ej något annat återstått honom än, med .