Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1855, sida 1

Bröderna. Af förf. till Stael von Holstein, m. fl. (Forts. fr. N:o 66.) — Axel, du skulle lemna mig? — Innan ni ännu träffats af den skymf, som skulle komma er att blygas öfver de tårar er kärlek skulle afpressa er saknad. — Nej Axel, du får ej lemna mig! Det gifves Gudskelol ett annat medel att försöka. Läs till slutet! Axel fortfor: Ett sätt att förekomma detta torde dock gifvas, men också blott ett enda. Det kan synas förmätet af mig att säga er det, men det varma intresse jag känner för hvad som så nära rör både er och mina bröder besegrar alla betänkligheter. Som jag haft äran att nämna, min vördade onkel, har den person, som meddelat mig underrättelsen, för närvarande ett ganska stort inflytande på drottningen, och skulle säkerligen med nöje, af aktning för edra försjenster, använda det för att söka förmå henne att afstå från förslaget rörande edra söner, hvilket också utan tvifvel skulle lyckas, behöfde hon icke derigenom motivera ätertagandet af Tundyhom, hvartill hon återigen tvingas af behofvet, och således ej lärer låta ölvertala sig att uppifva. Ester att hafva såstat er uppmärksamhet härpå, återstår mig blott att försäkra om den beredvillighet, den grannlagenhet och det oförtrutna nit, hvarmed jag alltid finnes färdig att uppfylla edra besallningar, och framhärdar i afvaktan derä eder tacksammaste och ödmjukaste tjenare Sebastian. — Du ser det — sade residenten — det gisves ett medel alt försöka rädda oss från det sorsarligaste. Satt dig genast ned och skrif! Säg Sebastian att jag tackar honom för ett förslag som visar lika mycket omtanka för hans bröders som mitt bästa; säg honom, att jag förtror mig lika mycket till hans goda bjertelag som till hans klokhet och grannlagenhet; att jag utan