Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1855, sida 3

Å114—14441118 t110TMCIÖDÖC lanlder. Sedan en ny förordning utkommit rörande försäljning af bränvin och andra spirituösa drycker, hvilken förordning dels redan trädt, dels om några månader kommer att träda i verkställighet, är det ej mycket skäl att vidare härom orda. Endast det må anmärkas, att man väl må ifrågasätta huruvida ej de premisser, på hvilka högsta domstoln här grundat minuthandlandes rätt att försälja andra spirituösa drycker än bränvin, i hvad myckenhet som helst, äga giltighet äfven för den nya förordningen, hvarigenom minuthandlande komme att fortfarande äga rätt att försälja ifrågavarande drycker till hvilken qvantitet som helst, så snart de ej förtäras på stället. Den nya förordningen säger nemligen i detta fall ingenting annat I än den gamla, d. v. s.: Åhvad i denna förordning är stadgadt om minuthandel med eller utan utskänkning af bränvin, skall äfven gälla för andra brända eller distillerade in eller utländska, spirituösa drycker?. Någon vidare härom ågisven uttrycklig bestammelse innehäller den nya förordningen lika litet som den gamla. — Månne det ej vore skal att söka en forklaring härutinnan? l går e. m. syntes c:a 3 mil vest om Winga 2.ne skepp, 2:ne briggar samt en skonare, styrande för Winga, men som i ans. till i sjön varande drifis ej kunnat uppnå ankarsättning. I dag synes ej någon drifis till sjös, öppet vatten är i dag till Wargö och Buskär, så att fartyg nu kunna dit inlöpa, isen är fast härifrån och till ofvannämnde ställen så att den med säkerhet kan köras. I dag kl. 8 på morgonen syntes en barlastad skonare utom Winga styrande för hit. De i går synliga fartygen synas ej till i dag. — Vinden har under natten varit ostlig med frisk kultje, och fortfar ännu, hvadan den i sjön befintliga drifis sjunkit ifrån land. Från Onsala har i dag hitkommit kapten Hudson med 8 man, hvilka, enligt på annat ställe i tidningen intaget bref från Onsala, der lyckligen kommo i land, efter att hafva i båt räddat sig från briggen Ord, som den 19:de på aftonen sjönk utanför Winga. Sannolikt är, att icke någon svensk brigg samtidigt sjönk vid Winga, utan att folket från Styrsö, hvilka uppgålvo detta, misstagit sig om flaggan, så att den af dem rapporterade olyckshändelsen har asseende på briggen Ord. Följande berättelse företer åter ett drag af sjelfuppoffring, kraft och rådighet hos vår skärgårdsallmoge, som man ej kan läsa utan beundran och rörelse: Tisdagen den 6 dennes observerades vid middagstiden, då den förut varande tjockan lättade, af Mästar-Lotsen Pehr Larsson en skeppsbåt med flera personer uti, arbetande i drilisen emellan Hållö och Soteskär. Han begaf sig genast ut med 9 man ien större fiskarebåt, men lyckades ej innan mörkret komma till de skeppsbrutne. Om aftonen fortsattes väl arbetet och en tänd lanterna hissades opp, men då emot midnatten både hopp och krafter började aftaga, återvände Larsson och hans manskap till land, dit de ej kommo förr än i dagbräckningen. Lotsäldermannen Lars Larsson gick då genast med 9 man nytt folk och lyckades omsider att klockan 7 på aftonen, efter mera än 12 timmars oupphörligt arbete i drifisen, berga den nära förfrusna båtsbesättningen, bestående af Kapten Abbelin och 11 man. . Kapten Abbelin har för lotsdistriktehessem betet förklarat, att utan folkets utomordentliga raskhet och Larssons kloka anordnande af arbetet, hade bestämdt både han och besättning varit förlorade, försäkrande att han aldrig varit vittne till en sådan hängisvenhet och sådana ansträngningar. Härvid bör slutligen ej lemnas Danmärkt, att Kapten Abbelin äfven anmält, att på hans till Larsson gjorda fråga, hvad denne och folket begärde för ersättning, lemnades af Larsson det svar: ,att på räddande af men-niskolif kunde inte sättas något pris; ville Re