Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1855, sida 2

31 Kap. HKomedlens andra och sista akt. Axel hade fattat sitt beslut. Äfven han antog i hast en förklädnad, eller rättare ett slags maskering, som mera bestod i en tillstymmelse att förställa sig än uppfyllde ändamålet att verkligen göra det, och begaf sig derpå ned ibland folket, sedan detta lemnat slottets inre borggård och på den yttre upplöst sig i grupper, för att njuta af den glädtighet, som en riklig förplagning alltid utöfvar på obildade sinnen. Så snart denna började visa sin verkan, styrde han sin kosa åt det håll, der den förklädde Clairet befann sig bland en skara unga bonddrängar, dem ban, under ensaldens yta, tillät drifva hvarjehanda upptåg med sig, under det de likväl sjelfva, då de minst väntade det, fingo erfara ganska många puts, af hans sintlighet. Till dessa ställde Axel, under en viss hemlighetsfull försigtighet frågan, om någon bland dem skulle vilja åtfölja honom såsom dräng på resan till Stockholm, emedan hans egen betjent insjuknat och han nödvändigt måste begilva sig å väg i natt. Med glädje såg han sin list lyckas och Clairet, säker under sin egen förklädnad, men anande en hemlighet att upptäcka under hans, erbjuda sig att åtfölja honom, hvarpå han genast tog sina förberedelser, och, utan att underrätta någon om sitt beslut, lemnade slottet, sedan han förut tecknat dessa ord att tillställas grefvinnan Oxemtjerna: Var lugn! Den listige är fångad och följderna af hans djershet skola drabba honom sjelf. Nut ännu utan fruktan de heliga fröjder, hvilka ni värdigats låta mig bevittna, och tillåt mig, att i lifvet och döden få hembära er min tacksamhet och dem ett oförgängligt minne! Ael Lika angelagna å ömse sidor att synas bedragna af hvarandra, började och fortsatte Axel och Clairet under sina antagna roler och i det bästa förstånd resan ända fram till Stockholm, der den sednare, för att ännu icke förråda sig, med den enfaldigaste min i verlden vände sig om på kusksätet och srågde: hvar han i denna stora stan skulle köra hän med nådi herrn? och den förre, för att lika litet blotta sina egentliga afsigter, svarade: — Till slottet, om du kan hitta vågen. (Forts.)