Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1855, sida 1

Bröderna. Af förf. till Stael von Holstein, m. fl. (Forts. fr. N:o 64.) Och i morgon skall jag sakna er! Ack, min goda jungfru Dorothea, dröj, är hon obeskrifligt god! Det är farligt att ge sig ut i nattlusten. Jag skall bädda åt henne inne på prinsens soffa. För min Mallas skuld! I morgon skola vi bättre öfverlägga. Ni är min räddande engel! Efter många invändningar antog Dorothea förslaget; bjöd Tidell god natt, riglade sin dörr, och lät honom somna i den öfvertygelsen, att himmelen sändt henne att förekomma hans och hans kära Mallas olycka. Men må man föreställa sig hans bryderi, då han om morgonen lyftade hufvudet från sitt örongott, der den djupaste sömn och de gladaste drömmar förfriskat hans sinnen, och fann dörren till prinsens rum vidöppen, samt på stolen bredvid sin säng såg, i stället för sin egen kostym, en annan, för honom alldeles obrukbar, och som han vid nogäre betraktande fann vara densamma, hvilken han föregående afton settjungfru Dorothea bära. 30 Kap. Morgonsol och aftonskuggor. Ett intermezzo. Och nu, låtom oss återvända till det vackra Leckö för att se de korta solskensdagar, som uppgingo öfver den krets vi der lemnat. Prinsens uppförande lade grefvinnan Oxenstjerna klart för ögonen hans erkännande af det aktningens välde hon öfver honom vunnit, och tillåt henne att med lugn och tillfredsställelse fördröja sitt vistande på ett ställe, som hon från barndomen företradesvis älskat och der hennes närvaro visade ett välgörande