Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1855, sida 1

— För sju tunnor tusan! Är ni hitkommen för att göra mig galen? I — Nej visst inte; men jag lofvade stackars Malla att göra! jhenne den tjensten att i resan tillställa er hennes bref, och som Jag är hennes vän, så har jag föresatt mig att tillika säga er, herre, hvad ni går för, ty hennes smärta väger på mitt hjerta! som vore den min egen. t — Och ni håller edra föresatser som en karl. Men i I ; I i I I Guds namn, jungfru Dorothea, kan ni icke låta öfvertyga er? I I — Och om jag det gjorde, hvartill skulle det tjena? I — Ått hos min stackars Malla intyga min oskuld. i i — Hos er stackars Malla? — Nej, herre, det må ni göra sjelf! I — Jag .... ack, om jag skrifver, skall hon väl tro mig? I — Det tviflar jag på. l i — Hvad skall jag då göra 2 h — Försöka om ni muntligen kan verka något. I I — Ack! Det är ogörligt. I — Hur då? I ) — Jag kan ej komma från stället. i ö — Det är sannt, prinsen är sjuk och ni är hans allt i alle. I — Ja, jag sitter här som en fogel i sin bur. ; — Tror man att prinsens sjukdom blir långvarig? l — Ja ... nej ... Gud vet! bertill är väl just ingen; anledning. I — Nå väl! Blir han frisk, månne han ej då snart qvistar upp till hufvndstaden? i — Derpå tviflar jag. l — Drottningen larer just icke varit så nådig emot honom, då han sist var der, efter hvad som pratades. . Tidell teg. — Jag hörde mången gång fällas bittra ord emot honom. då jag händelsevis kom att inträda när hon var ensam med! någon af sina förtrogna. I Tidell fortfor i sin tystnad. — Och jag minnes hvad jag mången gång tänkte. i Samma tystnad. ; I — Men sosver han, herr Tidell, eller hvad tänker han på? — Ack! jag tänker på min stackars Malla, ö — Jo, nu skall man tro han gör sig till, tänker på sin Malla, då jag talar till honom. Han är något ohöflig, herr Tidell.