Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1855, sida 1

— Jag hörde er, jag försäkrar, ni i talade om hvad ni mången gång tänkte. — Och det roar honom icke att veta hvad jag tänkte? i u — Jo, visst! i — Ser ni, jag tänkte som så — efter jag nu står på utresan och skall lemna Sverige, törs jag väl tala om det — jo I ser ni jag tänkte: om jag vore i prinsens ställe och visste att folket höll så mycket af mig som det gör med honom, skulle jag nog veta råd för att bli kungSag! Tror han aldrig att prinsen tankt på det? il — Gud bevare mig, Jungfru Dorothea, så närgången hon är med sina frågor! Tror hon jag skulle veta hvad prinsen tänker ? — Förstår han inte, efter som jag reser mina särde, kunde I han ingenting ha att frukta af sin upprigtighet? ; — Och hvartill skulle den alltså gagna henne, jungfru Dorothea? Il — Nu vill han göra sig enfaldig, herr Tidell! Intet är det sas som skall ha gagnet deraf ! Det är för hans egen skuld jag I gör mig omaket fråga honom. Hade prinsen sådana saker i Ulkarne, kunde han val icke sitta länge här på Borgholm, utan flux ur sjuksängen upp till Stockholm, och då finge ni tillfälle att falla er Malla till sota — — Den goda flickan, hvad hon skulle bli glad att se eder! i; — Hvad ni är deltagande! ; — Jag har ett godt hjerta, och stackars Malla är mig så kär! — Om jag blott förmådde gissa ut, hvem den gemena menniskan vore, som kunnat sprida ut de lögnaktiga sakerna om mig! — Inte vet jag. Men herr Tidell, jag börjar verkligen fatta förtroende till er, och jag har mina misstankar. — Hvilka? Ack, herre Gud, söta goda jungfru Dorothea, tala! Men hon kan vara trött ester resan, sår jag inte bjuda nenne ett glas lätt vin? Jag skall genast säga till derom. — Jag tackar, aftonlusten är kall ännu, fast vi äro i Maj I månad, och jag fruktar att jag förkylt mig. Om jag får begära ett glas Sherry — — som medicament förstår sig. Tidell försvann för ett ögonblick och kom tillbaka med en butelj och tvenne glas; slog i och drack sin gäst till. (Forts.)