Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1855, sida 3

Landsorten. SKENXINGE den 14 Mars. Härifrån har red. af Ostg. Corresp. erhållit efterföljande sig meddeladt: . Den 22 sistl. Januari, då bunden Peter Ericsson i Önstorp af Bjälbo församling och dess son, nämndemannen Alfred Pettersson från Bjälbo kyrkoby, med biträde af antagoe brännmästaren Gabriel Lagell från Hogstad församling, voro vid Önstorp sysselsatta med bränvinsbränning, försågs den utanför och intill bränneridörren anlagda dranklåren med en fallucka, så att den dermed obekante, i stallet för att inkomma i bränneriet, nödvändigt skulle sjunka till botten af dranklåren. Ehuru, som det bestämdt påstås, luckan blifvit anlagd endast för de personer, som möjligen komme att göra beslag å lönnbränningen, blef ödet annorlunda. Drängen Carl Morå, i tjenst hos Alfred Pettersson, som förut blifvit tillsagd att till Önstorp förskaffa en kylare, hvarmed den, som förut begagnades, skulle utbytas, hade dermed begifvit sig dit på aftonen. Okunnig om anläggningen af falluckan, går Morå diredte ät bränneriet; ankommen nåra Will dörren, stiger han på den anlagda salluckan, som genast vippar till med sädan fart, att han får af dess andra ända ett svårt slag i hufvudet i samma stund, som han nedföll till botten af den med het drank till en del fyllda dranklaren, ehuru han dervid likväl lyckligt vis egde nog krafter att hastigt komma i stående ställning, annars hade döden genast varit en soljd. Efter flera auskri — och sedan han fåfängt sökt att sjelf komma ur låren — öppnades den med 2:ne gröfre jernstänger och reglar inpanföre stängda dörren, och Alfred Pettersson utkom sjelf och uppdrog sin olycklige, till medjan halfkokade dräng, under yttrande, att det ej varit hans uppsåt att fånga honom, hvarefter Morå fick logera i bränneriet öfver natten och sedan om morgonen i allsköns tysthet uppfördes i boningshuset, der han, liksom fördold för gårdens öfriga folk, blef uppassad af barnen. Efter tretton dygns förlopp, och utan att läkare under så läng tid och fasliga plå gor blifvit tillkallad, forsslades Mora, i sittande ställ ning, utan byxor och väst, som var omöjligt att påta ga, men pådragen 2:ne gamla rockar, till sin nära en mil derifrån boende, gamla sjukliga moder på Ullevids egor i Gerstad socken, der eo karl, som allmänt kalles Smed-Fredrik, blifvit åt honom använd som läkare. Mora är der änau vid lif, men af plågor så förtärd, att man mäste rysa dervid. Brefekrifvaren tillägger slut igen: Hänvdelsen har tilldragit sig i en ort, der så mycket annat, säsom listiga bästmånglerier, falska spel eller tjufspel, en mängd söunbranuingar, slagsmål och stöld sägas blifvit föröfvade af bönder m. fl. Det vore onskvärdt att allt dylikt strängt efterhålles, och hvartill ovar och en rättskafteas mennisks bör söka att bi