Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1855, sida 1

Bröderna. Af förf. till Stael von Holstein, m. il. (Forts. fr. N:o 61.) Hans väntan öfverträssades i hög grad af hvad som här mötte honom. Residenten satt fin och parerad i sin länstol, med ett papper i sin hand och ett ansigte, som strålade af glädje. Han såg icke Boreus, ty han tycktes vara försatt i ett slags hänryckning, som bedöfvade hans yttre sinnen. Det var papperet som helt och hållet sysselsatte honom. Han tryckte det till sitt hjerta, han lyftade det emot höjden och frampressade utrop af förtjusning. — Jag ser Gudskelof — började Boreus, då residenten ändtligen blef honom varse och de vexlat den första halsningen; — Jag ser gudskelof! att herr baronen sinner sig nöjd och tillfsredsställd af sitt verk och gratulerar af mitt hela hjerta att detta så snart visat sina välgörande frukter. — Pastor, kära pastor! Vår Herre har åter vändt sig till mig i nåd. O, lofvad vare himlen! — Han skänker en underbar kraft till all god verk, och jag sade er ju ofta, att Hans nåd icke skall låta vänta på sig. — Ursagta, min kära pastor! här missminner ni er troligen. Ni talade ur en helt annan ton. . — Jag skulle då hafva uttryckt mig alltför otydligt — sade Boreus för att undvika ett motsägande som han ansåg fruktlöst i den uppdrisna sinnesstämning hvari residenten tycktes befinna sig. — Ni har halt styrka att fullfölja ert beslut och uppsätta er ansökan? — Ja, det är gjordt, men .... — Jag lyckönskar af mitt hela hjerta. — Gudskelof det var ett öfverflödigt, bortspi!dt arbete! Som jag sagt, vår Herre har låtit sin nåd åter skina. Läs! — Och han räckte Boreus papperet som han höll i handen, hvilket icke var något annat än drottningens bref, det han ögonblicket förut erbållit. Boreus läste och han började inse hvad som föregick hos residenten.