—— Au rar 144 MMM oO FY FAR Uve Styckegods. Arfeklandsal. . (Efter Times.) Ar 1824 gifte sig en irländsk gentleman, mr William Ulandcock, som i åcliga räntor egde 4000 Pund sterling, med miss Kelly, samt hade med henne tre döttrar, Josepnine, Ann Mary och Ho noria. År 1840 gjorde mr och mrs Handcock ett besok på Portumna-Castle, och i soljd af en der förefallen händelse fick mr Handcock den tron, att en otillbörlig sörtroliehet rådde mellan lord Clanricarde och hans (HS) hustru, samt sökte och erhöll i anledning deraf skiljsmässa. Enar lord Clanricarde rent af blifvit beskylid för ett dylikt intimare förhållande, utan att han funnit för godt att bestrida det i sin beedigade förklaring, skulle det vara orimligt att betvifla det ett dylikt förhållande egt rum. I rätter tid efter besöket på Portumna Castle födde mrs Handcock en son, som blef kallad John de Burgh, ett af lord Clanricardes förnamn samt hans tillaamn, men aldrig Handcock. Ar 1843 blef mr Handcok dödssjuk i Brompton, och vi böra tillägga, att mellan 1841 och 1843 hade lord Clanricarde och mrs Handcock i sällskap gjort en resa till Paris. Under mr Handcocks sista sjukdom och sedan han gjort ett testamente, hvari han insätter sin Svåger till sormyndare för sina 3 döttrar, — då sjukdomen var, lindrigast sagdt, i dess sista stadium — då han var slö till kropp och själ — synas lord Chanricarde och mrs. Handcock hafva förmått honom att tillägga en codicill till testamentet, hvari han, med förbisående af alla sina högst aktningsvärda slägtingar, insatte sin otrogna hustru och sina barns onatu:liga moder till deras förmynderska, och lord Clanricarde blef sedermera utsedd till god man för deras arfslotter efter fadren. Det må anmärkas, att mr. Handcock i sin sednaste sjukdom omgafs af en spion, som för detta ändamål var köpt af hans hustru. Lord Clanricarde bestämde en riklig och passande summa åt mrs. Handcock för hennes döttrars underhåll, men denna qvinna behandlade dem med den rysligaste grymhet, nekade dem nära nog det nödvändiga, tvang dem att göra pigarbeten för deras oäkta broder samt eggade honom att förolämpa och tyrannisera dem. Under en dylik behandling hunno de alla 21 års ålder, ehuru ingen af dem tycktes bestämd att länge öfverlefva denna lifsperiod. Huruvida de dött af naturliga orsaker, eller omkommit genom de umbäranden och den grymma behandling de haft att utstå, eller slutligen huruvida hastigare och säkrare undanröjningsmedel blifvit använda, detta allt är en hemhghet, hvaröfver grafven slutits till, och som derför gisver spelrum åt misstankar och gissningar. Den äldsta dottern, Josephine, blef myndig år 1846, den närmast derefter år 1847; den sednare Ann Mary dog 1849 och Josephine 1851. 1847 hade den näst äldsta dottern, och år 1849 den äldsta och yngsta dottern bortgifvit sin förmögenhet genom dokumenter, hvari lord Clanricarde tagit del. Ar 1851 gjorde den äldsta dottern Josephine ett testamente, som var uppsatt af lord Clanricarde sjelf, hvari hon testamenterade 10.000 pd, till sio moder, : ifall hennes syster doge barnlös, och bon förklarade deri ullika att hennes egendomar skulle säljas till fördel för modren. En lång fid lefde mrs. ilandeock i England på en så förtrolig fot med lord Clanricarde, att han hade sin egen nyckel till hennes hus. Mrs. Handcock hade sagt till ett af vittnena. att hennes egen illegitime son var ett af hennes dotterbarn, och då en friare anmälde sig till en af de andra döttrarne, stötte hon honom tillbaka genom det afsyvärdaste och I falskaste förtal mot sitt eget barn. Mrs. Handcock dog år 1853. Hennes död påskyndades sannolikt af hennes utsväfningar, och hon efterlemnade åt sin med lord Clanricarde aflade son 20,000 Å sterl., hvilka voro undanryckta hennes arma döttrar, samt högst olycklig öfver att ej hafva fått se sin sista dotters död. Dennas död inträffade i slutet af nämnde år, och man fann att det af Honoria under lord Clanricardes inflytande gjorda testamentet lemnade familjens hela förmögenhet åt John de Burgh. Mr. Handcocks lagliga arfvingar väckte nu åtal och angrepo testamentena såsom bedrågliga och upprättade under otillbörliga inflytanden. John de Burghs förmyndare — hans namn tycks för öfrigt hafva bl:fvit ändradt till Delacour — voro benägna att afstå från anspråket på Handcocks gods mot en ersättning af 20,000 pund. Detta tillbud antogs och lordkanslern stadfästade det, dock med den anmärkning, at om han skulle hafva yttrat sin moraliska öfvertygelse, skulle den varit mera ogynsam för den minderårige, eller med andra ord, att man efter hans förmenande hade erhållit testamentena genom bedrägeri. Lord Clanricarde har haft tillfälle att besvara frågor i anledning häraf, och hans beedigade svar gå ut derpå. att mrs Handcock aldrig sagt honom hvem som var fader till hennes son, och att allt hvad han gjort med hänsyn till testamenten och andra dokumenter hade han gjort utan mrs Handcocks vetskap, samt att Honoria enligt hans önskan förbehållit sig rätt att tillbakakalla det af henne utfärdade dokumentet. Vi tro att lord Clanricarde knappast kan anse detta svar tillräckligt. Lorden har representerat H:s Majt i egenskap af gesandt vid hofvet i Petersburg, samt har åtskilliga gånger varit minister samt talat i öfverhuset. De beskyllningar hans egen advokat gjort honom för sammangaddning, bedrägeri! mened och mord torde behöfva vederläggas innan han kan åter taga säte bland Englands pärer. (Ö. P.) I I