i Landsorten. ÖREBRO den 10 Mars. Har i staden har en händelse tilldragit sig, som kan anses ganska märklig i sitt slag. Vaktmästaren vid slotishäktet, Olin, har nemligen två särskilda gånger uaft uppenbarelser i sömnen att några under hans vård varande arrestanter fattat uppsåt att bereda sig tillfälle till rymning från häktet. Dessa uppenbarelser i sömnen hade, i synnerhet som de inträffade två nätter å rad, den verkan, att visitationerne i arresterne verkställdes med största noggrannhet, ehuru utan upptäckt till något rymnings försök. Den 5 dennes om morgonen märktes slutligen vid förnyad visitation, att ena gallret i fönstret till en arrest, hvarest den för mord å sin moder häktade Johannes Ersson från Boo var logerad, befans genomsågadt, hviket dock var så väl doldt, att man med blotta ögat ej kunde upptäcka felet. De i arresten förvarade fångarne blefvo strax insatta i annat rum, och visita tion företogs. Härvid påträffades i en sängmadrass en hel och två söndriga sågar med ställ ingar, jemte en nyckel af ben, som blifvit i arresten förfärdigad med mycken skicklighet, och med hvilken man läiteligen kunde upplåsa de lås, som lade något hinder i vägen för rymningen. Lycklig den fångvaktmästare, som liksomhr Ohhin, erhåller sådana ynnestbevis af Vår Herres nåd. — Huru lugn kan han icke då vara för alla rymningar. Detta är en gifven slutsats af det föregående. En annan är den, att hrr fångvaktmästare