Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1855, sida 1

Åtminstone skulle icke Acon-Virlaz varit i stånd att efteråt berätta mycket om dessa förunderliga saker, ty han var alltför sysselsatt med sin lilla penningpåse och sina marknadsinköp. Ben Daoud hade talat sanning; diamanterna voro så billiga som skräp på himlamarknaden. På en otroligt kort stund och med en utgilt af en half penny hade vår juvelorare samlat sig en vacker portion ädelstenar. Men han vae icke nöjd med fickorna fulla, påsar fulla, hattar fulla af oinfattade och oslipade diamanter. Der funnos hela högar af juvelsmycken, kedjor, armband och ringar uppstaplade till salu. Med begarlighet slukade han dessa med ögonen; han köpte hela samlingar af guldringar; han prydde sina armar och ben med armband och berlocker, som skulle ha varit tillräckliga att smycka en bajader. Kring halsen hade han flera rader perlband. Han hade lastat sig med så många guldkedjor att han knappt kunde gå. Derpå vände han sig till de massiva silfverserviserna, och man kunde ansett honom för en hofmästare, så många högar af fat, presenterbrickor, kandelabrar och bägare hade han hoppackat i sina händer, under sina armar och på sitt hufvud. Mera guld, flera ädelstel I nar! — Ännu slera, flera! Då hördes en klocka börja ringa, — en