Himlamarknaden. (Af Charles Dickens.) (Forts. fr. n:o 47.) Ehuru det syntes orimligt och löjligt, förekom det dock Acon-Virlaz bestämdt som om han sett den lille sillige portvaktaren förut. Hur kunna beskrisva himlamarknadens herrligheter! Hvem skulle kunna förmå detta, med mindre han hade en harpa af guld med strängar af diamanter! Hvem är i stånd att beskrifva de långa rader af hvita butiker, som upptogo en sträcka af hundratusen, ja millioner mil, i hvilka ädelstenar af ofantlig storlek och af det renaste vatten såldes i skäpptal, alldeles som ärter, pundvis liksom nötter, i ankare såsom tunnöll Hvem kan beskrifva glädtigheten, dansen, lekarna, käppspelet, der hverje käpp hade sin diamant på spetsen, så stor som ett strutsägg, de lefvande armadillerna med sköldar af ädelstenar, pepparkakorna i skepnader af konungar och drottningar, kort sagdt allt det lif, all den munterhet, som rådde på denna marknad, som var en bländande, skinande och strålande massa af guld och ädelstenar. en