—— —— — vägat sig fram midt för hans ögon och tagit onådens offer i försvar. Det hade kostat nacken det. Men han var ingen qvinna, han, och bullade icke in sig i någon nybakad adel. Ni har väl hört historien, min resident? — Jag tillstår, att jag icke vet hvad ni menar. — Åh f—! Historien med unga baron Nordenhöök — Och han gaf en egen betoning åt uttalandet af titeln och namnet. — Axel? — utbrast residenten och bleknade. — Jag tror min dotter, som ni vet, är vid hofvet och som skrifver om saken, kallar honom så. Jaså, unga baronen har icke sjelf skrifvit och berättat det för er? Med sådane dater hedrade man sig icke i fordna dagar. — Hvad har han gjort? frågade residenten med darrande röst. — Sådane grundsatser man får, sådane grundsatser följer man. — I himlens namn! — Min dotter gör reda för händelsen. Jag har hennes bref på mig till er tjenst. Och med dessa ord tog baronen upp ett bref och började stafva sig igenom följande, för den darrande residenten: .Min vördade och högvälborne herr fader! Jag fortfar att stå mycket väl hos drottningen, ty som hon icke tycker om fruntimmer, men ändå för brukets skuld är tvungen att ha någon omkring sin person, är jag den enda, och har således inga medtäflarinnor. Det hör till drottning Kristinas storhet att hon är mycket god och frikostig mot dem hon icke hatar och derför röner jag stora prof derpå. För öfrigt fortfar drottningen, som förr, att icke trifvas utan i nöjen, och detta är mycket roligt för mig, som alltid skall åtfölja henne. Men häromdagen var här ett hiskligt uppträde. Allt sedan händelserna på Jakobsdal hade baron Axel Nordenhöök, den förrymdes broder, aldrig varit kallad till hofvets nöjen; men som den unge karlen tycktes mig vara rätt hygglig, så gjorde jag allt hvad jag kunde, på alla upptänkliga håll, för att få honom förespråkad i drottningens gunst igen, hvilket också lyckades och hvilket min vördade fader icke skall taga illa, ty jag ville på detta sätt endast visa att jag har inflytande. — Ä (Forts.)