egenskap af korrespondent; jag skref alltså till den ifrågavarande herren på ett fritt och oberoende sätt. Men genom ett ledsamt misstag blef en del af hvad jag skrifvit offentliggjordt. Bresvet inneböll några reflexioner rörande amiral Dundas, hvilka ej voro ämnade för offentligheten. Jag gjorde genast det som hvarje man af heder hade gjort, jag förklarade att det alldrig varit min afsigt att anfalla amiral Dundas enskilta karakter, då jag dessutom alldrig sett amiralen. Min erbjudna förklaring antogs ej, man gjorde mig hotelser, men jag paf ej vika. Jag ville återtaga de anmärkningar, som rörde lord Dundas enskilta karakter, men jag vidblef mina anmärkningar emot honom såsom offentlig man. Ändteligen mottogs min förklaring och en brefvexling begynnte, hvilken J bören känna. Jag har bibehållit min mening om amiral Dundas såsom offentlig person. Den är icke gynnsam; den är sastmer, jag vill ej dölja det, ganska allvarsam. (Hör!) J kännen, att en plats blifvit mig erbjuden i ministeren och att jag icke emottagit den, Jag har varit länge i Orienten vid den engelska beskickningen; var sedermera understatssekreterare i utrikes departementet under lord Granville. Men lord John Russels kabinett, af hvilket denne var ledamot, föll tre veckor efter mitt inträde. Jag drog mig tillbaka med det. Lord Derby, som efterföljde lord Russel, visade mig den största aktning, och erbjöd mig att bibehålla min plats till dess hans son, som var i Indien, kommit tillbaka, och lofvade mig efter denna tid diplomatisk post i utlandet. Det var ett ganska vackert anbud, hvilket jag kunde emottaga, utan att blottställa min politiska karakter. Jag skulle kunnat emottaga denna diplomatiska anställning. Sådan var mina vänners mening, utom lord Russel, och detta var mig tillräckligt, for att asslå lord Derbys anbud. Då lord Russel åter inträdde i styrelsen med lord Aberdeen, erbjöd han mig undersekretariatet vid kontrollbyrån. Men två dagar efteråt lat han säga mig, att en utmärkt man, till hvilken styrelsen stod i tacksamhetsskuld, hade stora anspråk på denna plats. Jag ansåg det då vara min pligt att afstå och hr Thomas Pedington blef nämnd. Lord Russel erbjöd mig ett konsulat i Egypten, hvilket jag afslog, hufvudsakligen derföre att efter ett stridigt val jag ej ville vålla mina valmän nya strider. (Bravo!) Kom så dagens stora fråga och lord Stratford Cannings afgående såsom sändebud till Konstantinopel. Han önskade att jag skulle åtfölja honom, då han visste att jag kände Orientens angelägenheter. Jag följde och mot min vilja. Jag reste så att säga för egen räkning, i det jag trodde mig kunna blifva nyttig för lord Stratford och mitt land. Ambassadören och jag sörblesvo icke länge eniga och jag återvände till England. Jag inträdde då i underhuset på den väg som J kännen, och hade derefter ingenting mer att vänta af styrelsen. Man säger att denna våg blifvit bestämd af personliga besvikna förboppningar. Men tvertom — om jag velat iakttaga tystnad, skulle den första lediga plats i styrelsen blifvit mig erbjuden. (Hör!) Likväl förblef jag under två år trogen den väg jag beträdt. Lord Palmerston efterträdde lord Aberdeen, utan att styrelsen i sjelfva verket ändrades. (Hör!) Det är i dag åtta dagar sedan, några timmar innan jag höll mitt tal, som lord Palmerston erbjöd mig artilleri-sekretariatet. Då jag nu hade röstat för en vidräkning med styrelsen, hade jag tillräckliga skäl att ej emottaga denna plats. Dessutom tror jag att styrelsen bör välja personer, som äro lämplige och passande för de platser de skola fylla. (Bravo!) Jag känner ej artilleriets angelägenheter och skulle hafva svikit min pligt om jag emottagit en styrelse öfver dem. (Hör!) Jag vägrade. Dagen derefter drogo sig de ledamöter af ministeren, som jag mest bekämpat, tillbaka och lord Palmerston försökte bilda ett nytt kabinett. Sisil. fredag erbjöd han mig undersekretariatet i krigsdepartementet. Ehuru föga benägen att inträda i styrelsen, trodde jag mig, genom att ej emottaga den erbjudna platsen, gifva billig anledning till förebråelsen att kriticera andra, utan att våga försöka något sjelf, hvadan jag, under vissa villkor, biföll. Jag förbehöll mig nemligen en viss makt och rätt att utföra vissa reformer, som jag föreslagit. Dagen derefter sade mig lord Palmerston att han hade sina skål att återtaga sig anbud och föreslog mig platsen såsom undersekreterare för Kolonie na. Jag var ånyo i stor förlägenhet. Jag kände icke kolonierna. Under fredstid skulle jag med nöje emottagit denna anställning, men uti en kritisk tidepunkt ansåg jag mig handla emot mina grundsatser och förråda landets förtroende om jag åtoge mig förrättningar, hvilka jag ej vore fullt vuxen att sköta. Jag sade likväl ät lord Palmerston, att om jag funne att hans regering förtjente landets och mitt förtroende, så skulle jag lemoa den allt mitt understöd. I det jag så handlade tror jag mig ej hafva svikit hela min offentliga banas grundsatser. (Bravo!) Man har med skäl sagt, att hela den konstitutionella styrelseformen nu underginge ett hårdt prof och att hela Europa har sina ogon fästade på Enogland. Vi skola se om en konstitutionell styrelse kan uppfylla sitt ändamål; om de oslentliga männen skola glömma dem som upphöjt dem. I sanning, om hvarje politisk man ej söker något annat än att bemagtiga sig den första möjliga plats, så skola vi blifva ett atlöje för verlden, så skola vi bevisa, att det konstitutionella systemet är en galenskap och att de höga befattningarne hos oss gifvas åt hvar och en, men ej åt förtjensten. (Hör!) Jag vill ej i dag tala om den inre politikens frågor. I det af-eendet är jag trogen mina grundsatser och det uppdrag J hafven gifvit mig. (Bravo!) Men i dag träder allting i bakgrunden för krigets stora sråga. Det synes som hade vi nästsn glömt detta krigs ursprung och ändamål. Det är likval af vigt att erinra sig detta. Ett aktningsvärdt parti i detta land, i spetsen hvarför stå hrr Cobden och Bright, för hvilka jag har största aktning och hvilka gjort landet omatliga tjenster, följer i denna fråga en väg, som jag ej kan gilla, icke derföre att jag ogillar sredstendenseraa, utan derföre att jag förebrår hr Cobden att skeft framställa fakta. Enligt denne talare skulle vi i narvarande stund strida för turkarne. Detta är sannt till en viss punkt, men det är icke frågans hufvudsakliga sida. Det är ganska lätt, att uppegga opinionen mot turkarne och säga att de strida för en despot, med en despot mot en despot. Jag är den störste motståndare till despotismen, men det ligger ett långt större intresse under denna strid än det Ouomaniska. Detta krig är ett statsmannakrig och rör hela Eu: ropas civilisation. Jag har sett händelsernas i OrienLK D