Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1855, sida 1

residenten ech bortblåste ett dammsjun från den förgyllda karmen på sin länstol. — Ni tycker väl mer om hofvet, kan jag tro? Ett hof der man ser nattgamla adelsmän sticka sina hufvuden lika högt som sekelsgamla, alldeles som qvickan på åkren. Annat var det i fordna tider! Då visste man ifrån vaggan hvem som skulle få sitta vid rådsbordet och bekläda rikets höga äreställen. Hvad sjutusan är nu för en heder att komma dit, då man kan krypa upp på ,förtjensternas vag, som det heter, utan en droppa ädelt blod i sina ådror? — Ar det för att meddela mig dessa grundsatser, ni gjort mig äran af ett besök, min baron, så tillåt mig fatta tillfället att med detsamma underrätta er om en af den store rikskanslerens, grefve Axel Oxenstjernas principer . ... — Den store rikskanslerens — — Bah! Tror inte ni att Sparrenstjernor och Oxenstjernor varit slägt allt sedan Harald Hårfagers tider? Men apropos, vill jag berätta er en historia från min barndom. En gång, då kung Karl var ute och reste, red han förbi vårt Tranebo, just då jag nere vid landsvägsgrinden fått er bondpojke i kragen för att kasta honom öfverända i diket, som stod fullt med vatten. Kungen stannade och såg på mina tag, och då jag väl fått pojken på hufvudet i smörjan, kallade han mig till sig, och frågade mig hvad jag hette och icke ville taga af sig hatten för mig, och att han derför skulle i diket. Då lutade kungen sig. ner, klappade mig på hufvudet och sade: ,Det flyter fullgodt blod i dina ådror! Stå alltid på kungens rätt, skall du bli en stor man. Ja, det gjorde kungen, min baron. Hvad säger ni om det? — Och hans profetia har gått i fullbordan — anmärkte residenten med ett litet leende. — Min bror sitter vid rådsbordet, som ni vet; men jag trifs bättre på mitt sadernegods, Tranebo. Men hvad var det ni ville säga mig om rikskansleren? — Endast att han, som räknar så stora anor som någon, har för grundsats, att den egna förtjensten är bättre än den man lånar af de döde. — Ha, ha, ha! Sköna grundsatser! Och sedan de skapaf fram en mängd uppkomlingar, är det just en skam att höra hur det går till vid hofvet. Så skulle det fått hända i min salig fars tid, hos kung Karl! Jo, jag tackar jag! Då skulle någon hvarför jag misshandlade allmogens barn? Jag svarade honom genast mitt namn, och att jag härstammar från Harald Hårsager, och omtalade att vi lekte att jag var kung, och att bondlurken