ket sörnämt folk sutit der före henne. När derföre polisens exekutor kräft böterna, dertill tillgång saknats, hade Gustafva, sedan tvenne stadstjenare tillsagt henne att begifva sig till häktet, flera gånger infunnit sig uti länshäktet. der vaktmästaren likväl icke velat veia af henne, enär ban sagt henne icke ha der att göra. Slutligen hade en stadstjenare infunnit sig, då hon ånyo erhållit tillsägelse att packa sig uti kurran, men tillika upplyst, att denna icke vore belägen på planen vid Norra Larmgatan utan vid Sillgatan, der hon omsider blef emottagen, enligt dit redan aflemnad remiss. Jungfru Annette hade ingenting att anmärka vid Gustafvas berättelse, utan tvertom vitsordade riktigheten af densamma. Poli-kammaren beslöt att protokollet häröfver skulle inskickas ull magistraten, på det att den akta eller rätta Annette måtte få punga ut med böterna eller ock krypa i kurran. hvilken hon på ett så fiffigt säu varit nära att undslippa.