Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1855, sida 3

Rättegangsoch Polissaker. Vid i Tnorsdags inför po iskammaren fortsatt undersökning rörande branden uti Herr J. G. Engelers såpoch tvålfabrik, kunde inga upplysningar vinnas huru elden der uppkommit. På fråga af åklagaren, om fabrikör Engeler hade någon ovan, som han misstänkte att ha anstiftat branden, eller om några tillstymmelser till eldsvåda förut inträffat i fabriken, eller huru hr. Engeler ansåg branden ha tillkommit, genmälte fabrikör Engeler att fastän han, likt de fleste menniskor, troligen bade någon ovän, han likväl icke hade minsta skäl att förmoda någon mordbrand ha egt rum; men för omkring tvenne år sedan hade vattI net uti Mölndalos ån, dervid fabriken varit belägen, medelst uppdämning vid stadens sluss. inträngt uti nedra sobrisshuset, hvari genom der befintlig osläckt kalk råkat i brand, hvilket likväl i tid upptäcktes och släcktes. Sedermera hade den osläckta kalken förvarats på annat ställe, dit vattnet icke kunnat intränga. Någon annan tillstymmelse till eldsvåda hade icke inträffat. Han kunde derför icke förklara orsaken till eldens uppkomst på annat sätt, än att densamma härledt sig af för stark eldning i drångkammaren, hvilket vore så mycket sannolikare som han för någon tid sedan vid ett tillfälte funnit spjellet der för tidigt stängdt, hvarigenom kakelugnen blifvit till ytterlighet upphettad, derföre ban också allvarligen bannat dränen. e Då således inga vidare upplysningar nu voro att tillgå, förklarade poliskammaren den hållna undersökningen icke föranleda till någon vidare åtgard, utan får det bero på hvad härutinnan framdeles uppenbart varda kan. Jungfru Annette Andersson, som någon tid förlidet år förestått fru Anna Hedins värdsbusrörelse vid Gamla ÅAllgen, bade derunder företagit sig att sälja toddy och andra af polisen icke tolererade drycker på söndagar, hvadan hon också snart fick röna följderna bäraf, ty för dylik winutering dömdes hon den 16 Oktober samma år att plikta 20 rdr dka, eller i brist af tillgång, undergå fjorton dagars fängelse med arbete i stadens häkte. Nu hette det pengar eller arrest! huru derför undgå att slippa böter och likväl icke komma i kurran? Mången skulle ansett det omöjligt, men så tänkte icke den fiffiga jungfru Annette, som beslutat att lura vederbörande bäde på hennes pengar och person. Hon vidtalade alltså en i hennes tjenst varande beskedlig, men enfaldig piga, Gustafva Mollberg, att uppträda under jungfru Annettes skepnad, då vederbörande skulle infinna sig, för att afnemta henne. När derför böterna i sistlidne Januari månad skulle uttagas, derull tillgång saknades, spatserade jungfru Gustafva till häktet, der hon tillbragte sina fjorton dar i all sköns ro, hvilken lyckliga utgång innerligen glad de matmodren, som redan ansåg sig ha sluppit helskinnad undan för serdeles godt pris; men fröjden blef ej lång, ty spanande polisen, som är öfverallt och ingenstades, hade fått nys om saken, hvilket hade till följd att såväl jungfru Annette som Gustafva voro i Thorsdags uppkallade i poliskammaren, för att behörigen legitimera sina personer. Jungfru Gustafva förmälte att då hon varit i tjenst hos jungfru Annette hade hon, som icke visste hvad häkte ville söga, låtit narra sig af Annette, att lofva henne det bon skulle kalla sig Annette Andersson, för att i stället for denna undergå fängelsestraffet, hvilket Annette påstått ingenting hade att betyda, helst myc