Till en vän, som, för räddning af menniskolif. erhållit medaljen sör berömliga gerningar. I I ditt hjerta en röst dig så manande bjöd Lemna hjelp åt din like i fara och nod — Ej föraäfves den rösten dig manade, då For din nästa med mod du i döden sågs gå. Men med seger bekrönt utur striden du gick, Och den skönaste segerpalm skörda du fick: Finns väl ljufvare lön, än den tacksamhetstår, Som välsignande följer i råddarens spår? Nu din gerning blef prisad i kojan ej blott, Ryktet förde den äfven till herrskarens slott, Och din Konung dig sände så nådig och huld För berömliga gerningar tecknet i guld. Tag det tacksam emot, tacksam djupt i din själ, Och den kungliga gåfvan — ack, göm den så vål, Ty det minne den tolkr med vältalig röst Må du bära ej på, utan inom ditt brost! P-n. AAAAAAAA ANT SIESTA SA ERE TESS TES ER