Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1855, sida 1

om han åter skulle tänka på att taga sig en maka, skulle söka henne bland de stilla i landena, borta i någon gömd och obemärkt landsort. Men under det han på detta sätt, så att säga, frän tvenne sidor belagrade Roreus, tycktes denne draga sig allt mer och mer tillbaka inom skrankorna af ett passivt deltagande och helt soch hållet öfvergilva försöken, att mera verka på residenten i samma rigtning som förr, hvilket föreföll Sebastian så mycket mera besynnerligt, att ej säga oförklarligt, som han i öfrigt I visade honom (Sebastian) en tilltagande vänskaplighet, och ingen! dubbelhet var att befara från en så enkel och oförställd karakter. — För tusan! — mumlade Sebastian en afton, för sig sjelf, då han på hemvägen från prestgården gick och funderade på isaken — Skall jag då verkligen behösva snärja in mig i en sormlig karlekssörklaring får att få den hederiige gubben att sätta yxan till roten med mina affärer? En kärleksförklaring oet är andå en kinkig sak, ty sedan — — — Det ar svårt att komma ifrån sedan, sör en man, hvilken, som jag, alltid måste bibehålla en viss karakter — — — Jag ville först i sista instan ; sen använda detta medell — — — Kan då ingenting förmå de enfaldiva menniskorna att låta locka sig af apparancerna? — — — Hm! Jag vill göra än ett försök att taga söta far och söta dotter för hufvudet, ty man måste operera emot begge, emedan de bero af hvarandra som qvicksillret af temperaturn. Jag vill litet vika af från den hvardagliga stråten, ty att göra sig litet egen, är att göra sig intressant. Få se om landtbygdens oskuld förstår sig på detta. . Och till följe af denna värdiga föresats, nppsköt han i några dagar att gå till prestgården, i tanka att hans uteblifvande skulle väcka saknad och längtan der. När han ändtligen ätervände, uppsökte han några förgät-mig-ej, af årets förstlingar, vid brädden af en bäck, som spelade fram genom löfangden, som han passerade, och hopflätade dem till ett sammanbundet M och S, och soresatte sig att praktisera in detta i Marias I sykorg, för att se hvad det kunde uträtta. H Vid sin ankomst fann han sig verkligen vara efterlängtad och blef redan på förstugubron af den gästvänlige prosten väl komnad med ett varmt famntag och en lång strassyredikan för ett så evinnerligt långt uteblifvande; men Maria fick han icke se, 4 och sedan han länge förgäfves väntat på att hon skulle visa sig, och han slutligen frågade efter henne, fick han till svar, q att hon dagen förut var rest till Leckö, till Borei vän och efterträdare der.