Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1855, sida 1

—— Vid denna underrättelse gjorde Sebastian en min af bedragen väntan och drog en suck. — Tillåt mig att fråga om Annas resa länge varit påtänkt! — frågade Sebastian. — Icke längre än sedan i förrgår, då min embetsbroder på hemresan från Sörmland, der han besökt slägtingar, gjorde omvagen hit och foll på den idsen att taga flickan med Sig. — Det är då icke tankan på en skiljsmåssa, hvilken hur kortvarig som helst, dock måste vara er smärtsam, som förorsakat den förändring ni sedan någon tid visat? j — Hvad säger ni? har jag visat mig förändrad? I — Frukta icke att jag vill intränga i hvad som kan ligga er på sinnet! Nej, jag har ingen rätt att falla er besvärlig. ; — Jag skulle hafva visat mig emot er annorlunda än vanligt? — Jag vågar visst icke beklaga mig deröfver, afven om det gör mig ondt. — Oadt — upprepade Boreus och hans klara välvilliga ögon mörknade — Ondt? Och jag skulle hafva vållat detta? Nej min vän, tag tillbaka det ordet! — Ty värr, jag kan icke förställa mig! Och skulle jag än kunna det i anseende till hvad mig sjell angår, så ligger mig dock min stackars onkels belägenhet för tungt på hjertat, att jag skulle kunna dölja min oro. — Tala öppet hvad fordrar ni af mig? — Det var en tid då ni oftare kom till Tunbyholm. då ni tycktes intressera er för min arma onkels öde, då ni höll förtroliga samtal med honom. hvilkas nytta bäst visar sig, nu sedan de upphört; det är saknaden af detta, som gör mig ondt. — Åh, herre min Gud! säger ni det? — Har ni nu tröttnat? Tänker ni för alltid öfvergifva honom? — Tröttnat, det her jag visst icke, men öfvergisva — — — Hm, hm! — Jaså, ni vill öfvergifva honom! Ni har kanhända funnit edra bemödanden fruktlösa? Kom nu och se honom, skall ni finna om de varit det. Ack, jag skulle hafva glömt allt det goda han gjort mina bröder och äfven mig, jag skulle vara den otacksammaste menniska på jorden om jag icke skulle lida af att se honom öfvergifven af den som visat sig ega så mycket och välgörande välde öfver honom som ni. (Forts.)