och oberoende lif. Dessa trenne klasser af folk så snarast arbete här, och äro deras löner, i sårhållande till deras otgilter, dubbelt större än hemma. De få under vår, sommar och höst alltid arbete, antingen i städerna eller på landsbygden. Vintertiden händer det likväl att många blifva utan, men en sparsam person kan alltid under arbetstiden sammanspara så mycket att han under vintren kan lefva derpå, äfven om han under den helt och hållet saknar arbete. Så snart dylika personer sammanspaI rat ett par hundra dollars, lärt sig någorlunda engelska speåket och åkerbrukssättet här, så kunna de köpa sig några acres land i den aflägsna Vestern, och, om de äro arbetsamma och kloka, samt få behålla helsan, snart nog bereda sig en oberoende framtid. Dessutom, om de äfven i I hela sitt lif skulle nödgas tjena hos andra, så är äfven detta fördelaktigare än under samma förhållanden hemma; ty de behandlas här ojem sörligt bättre. Här gäller ingen tjenstehjonsstadga, utan husbonden och tjenaren stå på samma fot, och äro att anse som tvenne kontrahenter, hvaraf den förre är köpare och den senare säljare af arbete. Man betingar sig för sitt arbete så mycket man kan få, och binder sig icke för åratal, utan för månad, vecka eller 3 o : dag. Bönder, som hafva så mycket penningar, att de genast efter hitkomsten kunna köpa sig tillräckligt land och behöfliga kreatur samt åkerbruksredskap, för att bruka samma, och kunna undvara inkomst första året, till dess jorden ger afkastning, kunna genom jordens billiga köp och de ringa skatter som å den äro, snarare bringa sig upp till förmögenhet än hemma. I Men de få bereda sig på mycket hårdare arbete, ty man brukar icke så lätt en ouppodlad jord, som en odlad. Sådana bönder deremot, som hafva hustrur och barn, och hitkomma, utan tillräckligt penningar att köpa land, de gå hvnanligen ett ovisst och ofta ett sorgligt öde till möte. Händer dertill, att endera, antingen mannen efler hustrun dör under resan eller straxt efter hitkomsten, så är den öfverlefvande makan med barnen i den svåraste belägenhet, om icke särdeles lyckliga omständigheter inträffa. Den ösverblifne kan visserligen med dagsarbete förtjena sitt eget underhåll, men huru skall det gå med barnen? Han kan icke lemna dem utan vård. Hvem vårdar dem utan betalning? Ingen. Hans lilla inkomst räcker icke till att betala denna vård. Skall han vårda sina barn sjelf, så kan han icke förrätta sitt arbete som sig bör. Barnen skulle, om de vore något till åren, kanske kunna förtjena sjelf sin föda, om de neml. kunde engelska språket, men då de nu icke kunna detta, så är det omöjligt. Jag har haft tillfälle tala med många, både Svenskar och Tyskar som hitkommit under dylika olyckliga förhållanden, och de hafva, med tårar i ögonen, bittert ångrat att de lemnat sina fädernesland. Handtverkare, som hitkomma och äro obekanta med engelska språket, hafva till en början stor svårighet att få arbete, och när de få dylikt, erhålla de vanligen endast hälften mot hvad de infödda eller gamla arbetarne i yrket erhålla. Dessutom äro förfaringssätten i nästan alla yrken så olika mot de i hemlandet, att de få nästan så godt som lära på nytt. Är arbetaren duglig, har lärt språket och de nya arbetsmethoderna, så är hans ställning bättre än hemma, emedan han har mindre arbetstimmar (endast 10) och högre betalning, samt röner ett mera jemlikt bemötande af principalen än i Sverge är fallet. Men innan han inhemtat dessa kunskaper, så händer ganska ofta, att han får arbeta som vanlig arbetskarl han också, och vara belåten dermed tills han kan få bättre. Handlande, studenter, militärer eller bildade personer i ullmånhet, utan något egentligt yrke, de böra icke gå hit, såvida de icke hafva så mycket penningar att de kunna börja någon rörelse för egen räkning, ty för dem att få en sådan anställning, som deras uppfostran och kunskaper göra anspråk på, det är ganska svårt, och till en början nästan omöjligt. För att med någorlunda sannolikhet kunna få dylik, måste de fullkomligt tala och skrifva engelska språket; men huru många kunna väl det, ehuru kunniga de i öfrigt äro? Kan deremot en ung, ogift man, utom engelska, tyska och franska språken, så kan han dristigt gå hit, ty, äfven utan yrke, skall han snart få någon slags plats för sin språkkunskaps skull. Går deremot en af förutnämnde klasser hit, utan denna språkkunskap: så, när hans penningar tagit slut, blir hans lott att lära engelska under arbete å jernväg eller farm, såvida han icke föredrager sjölifvet. På sanningen häraf skulle jag kunna anföra många hundrade exempel; men jag anser granlagenheten fordra att sörtiga personernas hamn. (Forts.) AAAA — (Insändt.)