Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1855, sida 2

I Grefve Magnus bet sig i läppen, men svarade icke. — Låtom oss icke tvista, min svåger, sade prinsen och räckte honom vänligt sin hand. — Det förtroende jag nyss lemnat er bör öfvertyga er om upprigtigheten af min broderliga tillgifvenhet, och det nya band med hvilket jag hoppas snart få ännu starkare befästa den, bör vara er en borgen för dess oföränderlighet. — Ers kungliga höghets vänskap skall jag alltid räkna som min dyrbaraste egendom. Men tillåt mig fråga om min syster känner edra tänkesätt för henne. — Kan en qvinna vara okunnig om de känslor hon inger? Men hvad min bekännelse beträffar, tillstår jag att jag endast afvaktar tillfället .... Prinsen hann icke tala ut innan dörren öppnades och Axel! visade sig. I — Om tillgift att jag oanmald vågar inträda! Jag har ett! ärende till ers kungliga höghet som jag utan uppskof måste afbörda mig, derför . . . Tillåt mig bedja om ett ögonblicks enskilt samtal. Grefve Magnus aflägsnade sig. — Se här! — sade Axel, och lemnade prinsen ett bres. — Värdes läsa det inför mina ögon, ty jag har lofvat att återbringa underrättelsen derom! Prinsen bröt och läste. En rodnad flög öfver hans MN — Jag mottog det under löfte att icke omtala det. — Men jag befaller er! — Och prinsen fästade sina blickar skarpt och genomträngande på Axel. l — Ers kungliga höghet kan icke befalla mig att bryta ett löfte, gilvet på heder och tro. — Det är af en fruntimmershand? — Så mycket lågare skulle det vara att förråda den. — Ni är en ädel karl! Och lycklig den som finner sådane karakterer att förtro sig till. — Läs! — sade prinsen, då Axel gått och grefve Magnus! ånyo inträdde. Grefven lydde. Innehållet var följande: Res utan uppskof härifrån! Var på er vakt mot alla som närma sig er, och blunda icke ett ögonblick i säkerhet na och han sade: — Hvem gaf er detta? hvad som kan hota er! lakttag den moderation som ni hittills så klokt förstått använda och — visa er okunnig om all fara.