Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1855, sida 1

ligt under innevarande omständigheter. Under sökningen beträffande den misslyckade expeditionen emot Walcheren hade förts på detta sätt, men först efter krigsoperationernas slut. Husets myndighet satte han icke ett enda ögonblick i fråga, författningen förlänar det den vidsträcktaste undersökningsrätt, men utöfningen af denna rätt får icke råka i kollision med verkställande maktens rätt. Det har man äfven insett från annat håll, och de anföranden, som hållits af lord John Russel, hr Layard och lord Polmerston sjelf, hafva antydt, att man betraktade ett votum öfver hr Roebucks motion blott såsom en annan form för ett misstroendevotum emot Aberdeenska ministeren, hvilken ju äfven resignerat till följe af detta votum. Dervid skulle man hafva låtit det blifva, isynnerhet som lord Palmerston erbjudit sig att låta anstalla en officiel undersökning. Hans (Grahams) inträde i den nya ministeren hade äfven blott ägt rum, emedan han betraktat allmänna opinionen för tillräckligt försonad genom Aberdeens och Newcastles utträde, ehuru han ansåg dem för tvenne de mest tadelfria ministrar, som någonsin funnits. Oafsedt hans åsigt att kommissionen vore onödig, ansåg han den äfven för orättvis, emedan verkställande maktens ansvarighet måste fullständigt betäcka de generaler och amiraler, som varit henne underordnade. Men vidare skulle en undersökning nödvändigt bringa allahanda saker i ljuset, i synnerhet öfver förhållandena till Frankrike, och då alliansen med detta land är af öfvervägande vigt, så måste allt undvikas som på något vis skulle kunna störa innerligheten af förbindelsen med detsamma. Enligt hans mening skulle regeringen hafva bordt och med framgång kunnat bekämpa kommissionens nedsättning; han har derför ej velat veta något af någon kompromiss. Men under dessa omständigheter voro icke han och hans vänner desertörerna, utan de, som stannat i ministeren, förnaglat sina kanoner och prisgifvit saken. För öfrigt skulle han afhålla sig från hvarje partiopposition emot regeringen, utan fastmer skänka henne sitt ifrigaste understöd. Hr Bright yttrade sin öfvertygelse, att man efter den förklaring som Sir James Graham afgifvit borde betrakta de utträdda ministrarnes handlingssätt blott såsom förestafvadt af samvetsgrannhet, deras åsigt måtte nu vara riktig eller oriktig. Men tillika beklagade han, att de lemnat sina poster, emedan han hyste den uppriktiga önskan, att den styrelse, i spetsen för hvilken lord Palmerston fbefann sig, icke störtades. Landet vore i en högst kritisk, för att icke säga förödmjukande ställning och man hade att befara, att man äfven utom England betraktar dess ställning i denna dager. Så mycket mera vore det husets pligt att gifva en hvar, som visade sig beredd att undanrycka landet faran, fulla kraften af sitt bistånd. Om freden erbjödes Ryssland och uppriktigt och ärligt antoges af denna makt, så hoppades han, att ingen skulle vara i stånd att göra detta kristliga land (England) den förebråelsen, att det af öfverdåd förlängt kriget. Han önskade imellertid att veta, om regeringen vidblefve de redan uppstälda fredsvilkoren. Sidney Herbert tog nu till ordet för att rättfärdiga sitt utträde ur ministeren. Han anmärkte, att hans ställning i någon mån var olika sir James Grahams och hr Gladstones, då husets tadels-votum öfver krigets förande specielt drabbat honom såsom krigssekreterare. Hr Roebucks motion låter dela sig i två delar; den ena har afseende på regeringens förhållande, så vidt härens förseende med dess behof kommer i betraktande; den andra har afseende på sjelfva armens tillstånd. Emot den första delen gör han ingen invännning, ty parlamentet är befogadt att utan alla konsiderationer undersöka ministrarnes förfarande och han å sin sida har ej eller någonting att förhemliga. Men hvad andra delen af undersökningen beträffar, så instämmer han fullkomligt i sir James Grahams åsigter, att den är skadlig och, då ministeren Aberdeen afträdt, numera äfven aldeles onödig. För öfrigt är den föreslagna special kommissionen icke det lämpligaste medlet för erhållandet af en grundlig undersökning; den skulle ej hafva någon framgång. Under dessa omständigheter anser han sig för förpligtad att ej ingå på någon kommission, utan motsätta sig kommissionens nedsättande, så länge det är honom möjligt. Hr Gaskell förklarar det för omöjligt för huset att åter upphäfva sitt votum. såvida det icke vill tillfoga den representativa författningen ett förderfligt slag. Hr Drummond, som voterat för komissionens nedsättande, yttrar, att han visserligen såsom förut anser undersökningen för nödig och skall sörja derför, att den ej aflöper utan resultat, men tror likväl, att en undersökning genom en special-kommission skulle medföra för stora vådor, hvarför han heldre skulle se, att huset cåÅegAm cådant sjolft för i —