Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1855, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. En salsk muntare. Under sistlidae Februari månad ha falska silfver mynt å g:dels riksd-ler blifvit utprånglade inom Carl Johans församling, af hvilka mynt polisen öfverkommit tvenne stycken, det ena utvexlat af timmermannen Johanssons gosse på Majberget till handl. Rosenquist, och det andra till handl. Lern på Gamla Varfvet, som icke kunnat erinra sig af hvem han emottagit detsamma. Afven hade fiskaren Carl Johanson från Asperön, som bor hos nämnde Johansson på Majberget, Lördagen den 24 sistlidne Febr. för py rdr i silfver och 8 sk. bko i kopparslantar bekommit ett dylikt falskt mynt af för andra resan stöld straffade urmakaren Anders Allstrin, som någon tid bott dels hos bemälte Johansson och dels hos sågaren Andersson på Majberget. Samma dag hade Allstrin lemnat till fiskaren Johansson ett silfvermynt af 1:dels riksdalers valör, med anmodan att derför köpa branvin, men då värdshusidkaren Blomquist skulle emottaga liquid för bränvinet, upptäckte han att myntet var falskt, hvadan Johansson vid hemkomsten återställde detsamma till Allstrin äfvensom det förut genom vexling bekomna. Med anledning af dessa upplysningar misstänkte man med skäl Allstrin att ha tillverkat nämnde falska mynt, som, väl lyckade, äro gjutna af tennspjalter. Han blef derför eftersökt i sin bostad, men då här erhölls den upplysning, att han sistlidne Söndag begifvit sig till Hisingön, afgingo dit i Onsdags polisöfverkonstapeln Quistgård och konstapeln Aulin, för att gripa honom. Oaktadt alla efterspaningar lyckades det likväl icke att den dagen få reda på honom, men den 1 dennes påträffades han af Quistgård och konstapeln n:o 36 S. Andersson uti ett hus på sörhallen å samma Ö, derifrån han affördes till Majornas polisvaktkontor. Vid anträffandet innehade Allstrin en låst låda hvaruti befunnos åtskilliga verktyg, deribland äfven hittades ett misslyckadt falskt mynt å å riksdal. och en stämpel af bly för tillverkning af dylikt. Vid med honom af kommissarien Andersson sedermera anställdt förbör, förnekade han väl till en början förfalskningen, men tillstod efter något betänkande fritt och otvunget att ban vore förfalskaren. Bristande arbetsförtjenst och deraf uppkomna behof hade föranledt honom att blifva falsk myntare. Vid undersökningen inför poliskammaren sistlidne Fredag om detta sörsalskningsbrott, aflade Allstrin, som syntes lugn och undergifven sitt öde, följande bekännelse: i Fredags fjorton dagar sedan på aftonen bade han för första gången tillverkat 6 st. mynt å b:dels riksdaler hvardera, på det sätt att ban uti bly aftryckt ett äkta mynt af denna valör, uti hvilken form han sedermera gjutit de falska af tennspjalter. Påföljande morgon hade Johanssons gosse fått tvenne dyhka för inköp af hvarjehanda, och en schåare, hvars namn ban icke nu kunde erinra sig, två å tre, samt fiskaren C. Johansson äfvenledes tvenne, men ingendera af dessa personer visste att mynten voro falska. Försäkrande Allstrin slutligen att ban icke hade någon medbrottsling, äfvensom att han hvarken förr eller senare fabricerat eller sökt utprångla falskt riksmynt. Rörande sina lefnadsomständigheter uppgaf han bland annat, att han är ogift och tillhör garnisonsförsamlingen härstädes. För åtskilliga personers hörande förekommer undersökningen ånyo den 8 dennes, hvaremellertid Allstrin skulle förvaras i länshäktet.