Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1855, sida 2

legralnotiserna om affären vid Eupatoria anse vi det ej löna mödan att upptaga, utan afvakta heldre redigare underrättelser med en af de nästa posterna. RYSSLAND. bet ossiciella ryska bladet innehåller följande förklaring: De allmänna tidningarne redogöra för en konvention, genom hvilken sardinska regeringen ingått förbund med England och Frankrike, för att deltaga i de fientliga operationerna mot Krim. Det kejserliga kabinettets omdöme om denna anfallsakt af en makt, som hittills stod i fredliga förhållanden till Ryssland, innehålles i en cirkulärdepesch, som på H. M. kejsarens befallning blifvit afsänd till de ryska ministrarne i utlandet. Vi äro bemyndigade att offentliggöra detta dokument: S:t Petersburg d. Febr. (g. st.) 1855. M. H. Hofvet i — — — skall dela, vi tvifla ej derpå, det omdöme, som kejsaren hyser angående H. M. konungens af Sardinien politik nu då denne suverän, utan uppgifvet skäl, utan styrkt oförrätt, till oeh med utan en skymt af minsta kränkning af bans lands direkta intresse, ställer till Englands disposition en armåkår af 15.000 man för att inkräkta Krim. Sardinska regeringen synes, då den tagit detta beslut, hafva förbebållit de allmänna tidningarne omsorgen att underrätta oss om ett angrepp, som den icke sökt rättfärdiga genom en krigsförklaring. Vi förstå motivet till denna tystnad. Hofvet i Turin, vi finna det, skulle hafva haft svårt att förlika sin politik med sitt lands nationalkänsla; det skulle hafva rönt en lika svårighet att sätta sitt nuvarande uppförande i harmoni med huset Savoyens gamla minnen. Om det rådfrågade sin htstoria skulle det hafva kunnat citera exemplet af en rysk arm som passerat Alperna, men detta var, det är sannt, för att försvara Piemont och ej för att inkräkta det. Uti europeiska kabinetternas råd under kejsar Alexanders regering, ärorik i åminnelse, var det äfven Ryssland som gaf sitt trogna stöd ät Sardiniens oberoende, vid huset Savoyens återinsättande på förfädernas tron. Det är slutligen nödigt att erinra att vid samma tid blef Genua återförenadt med konungariket Sardinien, emedan det kejserliga kabinettet erkände nödvändigheten att åt det land, som ryska vapnen hade bidragit att befria från utländskt herravälde, försäkra både kommersielt välstånd och storhet. Nu går hofvet i Turin, lemnande åt glömskan förslutna tilldragelser, att från samma Genuas hamn dirigera ett fientligt företag, som Ryssland vet sig icke hafva framkallat. Den ställning sardinska regeringen sålunda intager utan formlig krigsförklaring, såsom vi hafva visat, skulle till och med lemna oss i tvifvel om hvad namn man skulle gifva åt de hjelptrupper, som äro bestämda att anfalla våra gränser under ett lands fanor, med hrilket vi ända bittills lefvat i fred. Om hofvet i Turin förlorat ur sigte de grundsatser och de bruk, sow blifvit helgade af folkrätten såsom oföränderlig regel för staternas internationella förhållande, så fortfar emellertid kejsaren för sin del att iakttaga dem. I denna afsigt tror sig H. M. K. böra förklara freden bruten de jure och de facto genom den handling af uppenbar fiendskap, för hvilken ansvaret återfaller på sardinska regeringen. Vi öfverlemna åt densamma att bära ansvaret inför sitt eget lands opinion; inför hela Europas opartiska omdöme. Det lämpar sig synnerligen för de vänskapliga makterna att uppskatta sardinska hofvets uppförande, då det funnit lämpligt och lojalt att vända sina vapen emot oss i samma Ögonblick då kejserliga kabinettet ingick i Wien uti en underbandling med syfte att bana vägen för fredens återställande. Onskningarne att fullkomna detta fredsverk kunde tyckas hafva varit besynnerligt misskända af kabinettet i Turin! Under det mellersta Europas makter visligen förenade sin legitima auktoritet för att hindra en af de kriglörande makterna att rekrytera sina legioner inom de stater som fortfara att respektera sin neutralitet och sitt fullkomliga oberoende, ingår Sardiniens regering, mindre mån om Italiens blod, på att utgjuta det för en sak som är fremmande för dess folks politiska och religiösa intressen. Ty åtminstone skall huset Savoyen icke pretendera att, då det utvecklar sitt banr, vid sidan af halsmånen bibehålla äran att tjena kristenhetens sak. Man skall icke mera påstå att det låg det om hjertat att försvara den svage mot den starke, då det förenar sina vapen med Frankrikes och Englands! Det är denna sednare makt, om våra underrättelser äro exakta, som tager de sardinska trupperna under sitt befäl; vi skola icke säga i sin sold, ty vi afbålla oss från att såra nationalkänslan hos ett land med hvilket vi ogerna befinna oss i krig. Oaktadt denna nödvändighet skall kejsaren veta att bevara de privata intressen hos sardinska undersåter, som med Ryssland af ålder underhålla kommersiel beröriog. Regeringens fel skall icke återsalla på folket. Deras egendom skall respekteras, De skola ega frihet att qvarstanna inom kejsardömet i full säkerhet, under skydd af våra lagar, så vida de så önska. Men sardinska flaggan skall hädanefter upphöra att åtnjuta de prerogativer som tillkomma endast de neutrala makternas köpmansslotta. En termin skall bestammas sör de sardinska skepp, som kunna besinna sig i kejsaredömets hamnar inom hvilben det må vara tillåtet att afsegla. Hädanefter är sardinska konsulernas i Ryssland exeqvatur återtaget. De ryska agenter, som residera i Genua och Nissa, erhålla likaledes befallning att inställa utöfningen af sina funktioner; freden emellan de båda länderna är bruten af sardinska hofvet i det ögonblick det biträdt det alliansfördrag, som d. 10 April 1854 afslöts emellan Storbritannien och Frankrike. Kejsaren har behagat uppdraga mig att meddela dessa beslut åt alla vänskapliga makter. Enligt denna befallning avmodar jag er, min herre, att bringa denna depesch till den regerings kännedom hos hvilken ni bar äran vara ackrediterad. Emottag Åc. Nesselrode. LwGO... v Bref från Amerika.