Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1855, sida 1

Bröderna. Af förf. till Stael von Holstein, m. sl. (Forts. fr. N:o 32.) — Hur har ni, min grefve, kunnat inlåta er i en tvist med honom? — Huru? — — Saken är den naturligaste i verlden. Ni torde sjelf hafva bemärkt den stötande köld, att icke säga det uppenbara förakt, drottningen visat mig under den sednaste tiden. Nå val! Man berättade mig yttranden, dem hon skulle hafva fällt, hvilka fullkomligt öfverensstämde med detta bemötande, och af Steinberg skulle blifvit upprepade. Jag beklagado mig baröfver inför henne sjelf. Hon lät tillkalla Steinberg och tog hans vägran att erkänna dessa yttranden för god, med mindre jag kunde bevisa honom hafva fällt dem. Hvad säger ni om detta, min prins? — Ni tiger. Ni vill kanhända att jag, en De la Gardie, och er egen svåger skulle lida denna skymf. — Jag önskar att ni icke utsatt er för den. — Hur skulle ni väl vilja att jag annorlunda handlat? — Ni är för häftig, min grefve. Och hvad har ni dermed vunnit? . — Hvad jag har vunnit? — — En öfvertygelse, om att det icke är någon tid att förlora. Min prins, ni måste tänka på att handla. — Jag? — Och Karl Gustaf fästade frågande sina blickar på grefven — Hvad skulle jag kunna göra i denna sak? — Har ni glömt de sista tilldragelserna, eller har ni låtit dem passera utan att deraf draga edra slutsatser? Nej, Karl Gustafs öga slumrar icke då det blundar, och då hans händer hvila overksamma sysselsätter sig hans hufvud med de största planer. — Sedan den märkvärdiga festen på Ulriksdal her Radziejowsky skyndsamt trippat af, och hvad Bourdelot beträffar lär dagen för hans afresa vara utsatt. — Än sedan, min grefve? Af hvilka anledningar behagar ni inblanda ert förtroende till mig i hvad som rörer dessa