Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1855, sida 1

råttningar ester de fordringar, som ovilkorligen sölja med det allmänt väckta medvetandet af borgerlig frihet och ordning, af nationalkäansla och menniskorätt. Under det den ryske sjellherrskarens död således ej kan annat än synas oss såsom en lycklig tilldragelse, så är den dock förenad med alltför mycket allvar, för att framkalla något jubel. Hvad Rysslands herrskare brutit; hvad han, för att utföra sin egen eller sitt folks äregiriga drömmar, vållat af sorg, olyckor och jemmer både inom sitt eget land och inom de länder, som mot honom sändt sina söner — derför skall han djupt ansvara inför samtiden och esterverlden och inför den domstol, dit han nu blifvit kallad; men på hans graf skall dock det vittnesbördet uttalas, af både vån och fiende, att han var en storartad personlighet, en personlighet, på hvilken man väl må kunna tillämpa Oehlenschlegers ord om Hakon Jarl: — — Han var en sällsynt hjelte — — De bästa kraster och en väldig ande Ett offer blefvo för sin tids villsarelser. RR SEM SEMAD ENE FRGSVSBR TER böner an OA a RAR LL ELER RRVPRR