Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1855, sida 3

Styckegods. Sir John Franklins sannolika öde. En ny ljusglimt har blifvit kastad öfver John Frank: lins sannolika öde genom upplysningar af en eskimå vid namn Mastitukwin, som soljt D:r Rae och som under många år varit en medlem at Wesleyanska kyrkosamfundet i Hudsonsviken. D:r Rae har alltid betraktat denna inföding såsom särdeles begåfvad och trovärdig. Vid sin återkomst till Rossville har denne eskimå berättat, att han med sitt sall-kap ölsverviatrat i ett snöhus. hvarest de bade 6 veckor fortfarande vat. I Mars 1854 hade de brutit upp och begisvit sig på isen åt norr och voro 37 dagar på sir nordliga färd; de voro 100 mil utöfver den region, som be: bos af eskimåerne, men äunu funno de spår af Bi samoren. Sir John Franklin och hans resenärer ärc döda, men möjligt är dock att en eller å män ännu kunna vara vid lif och ibland eskimåerna. Sir Johr Franklins ur, helt och hållet i bitar, jemte hans silf verskedar samt knifvar och gafflar äro funna. Skeppet kom till insödingarne som från himlen, och de hafva alla nu goda sladar. spjut och kanoter af ek D:r Rae och hans följeslagare sågo ingenting af lem: ningarne efter Franklin och hans sällskap, men eski måerna underrättade honom att Sir John var funner dod med sitt täcke öfver sig och sin bössa vid sidan Det sannolika är, att det ej är mer än 2 eller 3 å sedan Franklin och hans följeslagare dogo af hunger Sådana äro orden i Mastitukwias berättelse, sram-täll da för pastor Hurlbu:t i Rossville. De äga sahnolik het emedan berättaren är en inföding, bekant me språket, och som ej kan hafva något intresse uti at tala osanniog. De olika husgeråd och redskap som eskimåerna hafva af ek, visa att de mäste haft till gång till åtminstone ett af de skepp, som tillhörd den förolyckade expeditionen. Svafsvelsticksstatlistik. I en Belgisk tid ning (Postillon de Lessines) läses: Nästan alla tidnin gar hafva nyligen såsom verldens åttonde underver omtalat en fabrik i Paris, som dagligen tillverkade millioner 800 tusen svafvelstickor. Huru sabelaktig den na summa ock må synas, tillverkas likväl omkring dub belt så mycket på hr Balthar Mertens verkstäder ha i Lessines Det visar sig nemligen af de fullt tillför litliga uppgifter vi hafva erhållt, att dagliga tillverk ningen på denna ofantliga fabrik utgör 300 till 354 gross, hvarje gross innehållande vid pass 25 tuset svafvelstickor, hvilket för hvarje dag gör en summa a 7 till 8,000,000 af dessa små tradstickor, inneslutn uti 50 till 60 tusen lådor! Uppränningen till shakexpeares Romra och BupHIUA. I staden Veronas arki fiones en handserift, som förtäljer Romeos och Julia historia, berättad efter deras samvida, som personlig kände de älskande. Denna berättelse har et egendom ligt behag i sin enkla originalitet. Den ärlige krönik skrifvaren skildrar den berömda fest, som den rik Messer Antonio Capuletta gaf, och hvarvid berätta ren sjelf var närvarande. Sedan Romeo inträdt i sa len dansade han några dansar med ett skönt fruntim mer, som han en tid beundrat; men snart lemnade ha! henne och sökte Guhetta, som äfven befann sig på ba len, men just då dan-a se med en annan. Så snar hon kände Romeos hand i sin. sade hon till honom sVälsignad vare eder ankomst! och Romeo svarad i det han fastare tryckte bennes hand: Hvad betyde denna välsignelse, min fröken ? (Che benedizione o qve sta, signora mia?). Men hon fortfor leende: Förun dra er icke, min herre, att jag välsianar er ankomst Hr Mercutio, som nyss samtalade med mig, har al deles utkylt mig, och ni med eder förbindlighet kom mer för att åter uppvärma mig. (E vor per vostr cortesia siete venato a riscaldarmi.) Denna Mercutio händer voro i sjelfva verket stundom kallare ån 10; öfrigt var det en i anseende till sitt yttre och sin be lefvenhet allmänt omtyckt ung man. Vid dessa or befann sig Romeo alldeles i min närhet (a qvesta på role Romeo saggiunse a mio qual io mi sia), oca ja hörde honom svara: ÅJag är alltför lycklig som kur nat visa er denna tjenst. Så slutade festen och Ju lia kunde blott tillägga: Ack, jag tillhör redan mer er än mig sjels! (Cime, io sono pil nostra che mia